Igår kände jag verkligen inte för att skriva några rader. Firade förlovningsdag, haha råkade lägga ut på instagram att jag och Rickard firar 17-årig bröllopsdag. Det var ju lite fel så här två månader innan vår bröllopsdag.

På två dagar har jag fått ihop 30000 steg. På en stukad fot är det verkligen inte optimalt. Haha, jag var så långsam när jag gick till bilen igår. Linkade fram och blev "omgången" av en senior. Ville springa efter och säga att jag minsann är snabb i vanliga fall. Iallafall så gör det mycket mindre ont i min fot nu så det blev ingen allvarlig stukning. Men bara för att jag kan gå utan att det gör alltför ont betyder det inte att jag kan börja springa. Det räcker att det varit fullt upp på jobbet de här två dagarna. Extra mycket idag faktiskt. Cyklade till jobbet imorse och konstaterade att jag inte är i någon bra cykelform.

• "Hur ser du på din framtid?"

Hur skulle du reagera om du är gammal, bor på ett hem och personalen ställer den frågan istället för att fråga hur du mår? Jag vet hur jag hade reagerat iallafall. Spontant hade jag tänkt "är jag döende?" och så hade jag funderat över vad personalen döljer för mig. Under alla år som jag jobbat inom vården har aldrig någon reagerat negativt på frågan hur hen mår....

• Måste jag synas överallt för att behålla mina läsare?

Igår var det få som besökte mitt lilla krypin. Känner då återigen det där behovet av att lägga ut några tänkvärda rader för att du som läser inte ska försvinna..... Det påminner om tanken om för vems skull jag bloggar. Är det bara för min skull eller för den som läser också? Vill jag att fler ska hitta hit? Såklart jag vill, jag skulle ljuga om jag skrev att jag bara bloggar för min egen skull....