Hanna

Racereport Å-stadsloppet 2018
Idag åkte jag, Sofia, Rickard, Marcus och Sofias vän Emma till Örebro för att springa ett lopp. Sofia skulle springa halvmarathon och vi andra milen. Vi åkte ganska tidigt i förmiddags för att hinna upp till Örebro och hämta nummerlapp och göra oss redo för start. Vädret har varit fantastiskt vackert. Jag var lite bekymrad om jag hade för mycket kläder på mig men det visade sig sen att det var alldeles lagom.
Starten gick vid Tybblelundshallen. Jag var så nervös under vägen upp, träningsvärk i baksida lår och armar efter ett alldeles för hårt träningspass igår och jag kände mig seg. Min målsättning blev milen på en timme. Allt under det var en bonus.
Till slut gick starten, i uppförsbacke. Kunde de inte lagt starten lite högre upp kunde jag inte låta bli att tänka. Ja det här var negativa tankarnas dag. Måste alla springa så fort? Min andning kom inte igång, benen kom inte igång, trots det gick första kilometern i drygt fem min/km. Ett tempo som jag sen inte skulle orka hålla hela loppet men det förklarade att det var tungt med andning.
Efter ett tag kom jag in i andningen och fick en annan känsla. Kunde njuta av omgivningarna och jag funderade över om jag skulle strunta i att försöka få en bra tid och stanna och fota istället. Jag valde dock att fortsätta löpa på mina "härliga pigga ben". De jobbigaste kilometerna var de sista tre, då ville inte mina ben mer. De sista två kilometerna gick det uppför i stort sett hela vägen. Varför utsätter jag mig för det här kunde jag inte låta bli att tänka. Lättnaden var stor när jag fick springa nerför sista biten och in i hallen. Äntligen! Officiell tid blev 55,31 vilket jag är mer än nöjd med. Nu efteråt vill jag såklart springa loppet igen men då ska jag inte köra ett hårt träningspass dagen innan. Eller så gör jag det ändå för det ger väldigt mycket pannben att pressa sig när kroppen helst vill lägga sig ner och inte ta ett steg till.
Efter loppet väntade vi på Sofia och vi räknade med att hon skulle komma i mål runt 1,40. Istället sprang hon in på 1,35. Grymt bra sprunget av oss allihopa. Marcus slog personbästa och Rickard sprang ruggigt bra. Lyckad utflykt!
Racereport Liuloppet 2018
Ikväll var det dags för höstens upplaga av LIU-loppet. Jag brukar alltid springa 10 kilometer men idag slog jag på stort och sprang fem kilometer. 😜Det kändes jättekonstigt att springa lopp utan Rickard, han var saknad. Men bror min var med, vi värmde upp (väldigt ofokuserat ska jag säga) och snart var det dags för start.
Många gjorde seriösa uppvärmningar men inte jag och brorsan inte. Det kanske är dumt när man egentligen vill sätta personbästa.
Viagraparken som den så fint kallas för av studenter.
Två saker störde mig. Dels att vi kom ganska långt bak så det tog en stund innan vi kunde öka tempot och ganska snart upptäckte jag att jag hade fel tights på mig. Under tiden jag sprang funderade jag på om jag visade halva rumpan eller om det bara var känslan. Note-to-self är att aldrig mer springa i mina "norrskenstights".
I Vallabacken tappade jag Marcus, farten och allt blev bara ännu tyngre och segare. Men i nerförsbackarna fick jag upp farten. Det är min styrka att kunna rulla nerför och jag plockade ett gäng löpare. Både killar och tjejer.
När jag började närma mig mål var jag väldigt glad över att bara springa ett varv och inte två som tidigare år. Dagsformen påverkas av så många faktorer. Inatt sov jag som en stock men formen var inte riktigt där ändå. Men äsch, det är bara att fortsätta. Vissa dagar känner jag mig snabb som jag vet inte vad och andra dagar är det som det är idag. Inget att hänga läpp över. Det blev ett riktigt bra tempopass även om jag först tänkte satsa på personbästa. Så är det ibland! Det var kul att springa, iallafall efteråt.... Hehe.....
Min favvostretch!
 
Victorialoppet 2018
Igår var det dags för den årliga upplagan av Victorialoppet. Det blev jag, Rickard, Annelie och Joar som åkte. Joar kom och åt lunch med oss och sedan styrdes kosan för att hämta upp Annelie. Vi kom ganska tidigt till mötesplatsen och sedan bar det av längs en slingrig skogsväg. Vi var på väg! Att åka på en söndag i semestertider innebar såklart mycket trafik på vägarna. Väldigt mycket trafik... Det lättade i Oskarshamn. Det var fantastiskt vackert väder över bron, inte ett moln men jag kunde inte se så mycket då jag var chauffören. När vi närmade oss Borgholm fastnade vi i trafikkö och ett tag var vi rädda att Rickard skulle missa starten i fyra kilometers-loppet. Det gjorde han inte. Vi var på plats och kunde hämta ut nummerlapparna med fyrtio minuter tillgodo. En annan hade säkert stressat upp sig en aning men inte Rickard inte. 
Rickard värmde upp inför sitt lopp och vi andra pysslade lite. Fixade med nummerlappar och chipet till skon. Jag bestämde mig för att springa i bara sporttopp vilket skulle vara det bästa beslutet. Kommer aldrig mer springa lopp när det är varmt med linne över.
Vi knallade bort till starten och såg när Rickard drog iväg. Full fart från början. Något annat duger inte. Efter strax under 14 minuter kommer Rickard in på målrakan och vinner 4 kilometer med två minuters marginal till tvåan. En funktionär sa till han "när du blir stor kan du springa nio kilometer" och Rickard kontrade med att "jag ska springa nio kilometer med".
Kul att ha J och A med på trippen! J hade tidsmål medan A skulle ta det lite mer som det kom.
I väntan på att Victorialoppet skulle börja tittade vi lite på VM-finalen mellan Frankrike och Kroatien.
Jag hade ganska tråkig inställning den här gången. Jag vet hur jobbigt det blir för mig att springa i värme. Jag hade även dålig känsla i kroppen från förra året när jag inte var ett dugg nöjd med min tid och ett lopp där jag fick slita från början till slut.
Jag hängde på Rickard, J och A på uppvärming och när jag började springa kände jag att jag hade en väldigt bra känsla i kroppen. Lätta ben och full med energi. Jag började hoppas på att faktiskt kunna springa fort. Min taktik blev att springa snabbt i början för att sedan ha marginal till att kunna sänka tempot i slutet. Startskottet gick och jag släppte direkt A som sprang iväg i ett lite högre tempo än vad jag kände att jag kunde springa i. Energin som jag kände på uppvärmningen fanns kvar i kroppen och första kilometern gick i 4,54min/km. Aldrig någonsin har jag sprungit i den farten på tävling. Första tre kilometerna sprang jag på 14,54min och så snabbt har jag aldrig sprungit ett lopp. Inte ens ett tempopass på löpbandet har gått i den farten. Jag vet inte var energin kom i från men jag matade på och har ett nytt personbästa på fem kilometer (25min och 50sek). Vid fem kilometer kom första vätskekontrollen, en aning så sent men så välkommet. Jag drack ett par klunkar och hällde resten av vattnet över mig. Det var en tjej som jag la märke till lite extra. Hon sprang före mig och efter ett tag kom jag i fatt henne då hon börjat gå. När jag sprang om henne började hon springa igen och så fortsatte det ett bra tag. Springa snabbt, gå, springa snabbt. Jag fick känslan av att hennes taktik var att "jag får vila tills hon kommer i kapp, sen måste jag springa igen". Inte mig emot faktiskt, jag fick något annat att tänka på. Jag tror att jag till slut kom före henne i mål alternativt att vi kom samtidigt. För jag sprang om henne en sista gång och sedan kom hon inte ikapp. Inte vad jag la märke till iallafall. Publikstödet runt banan är något alldeles extra och gissa att det var guld värt med publik runt banan som stod med vattenslangar och blötte ner varma löpare. Helt underbart att springa igenom och det gav mer energi. Målet närmade sig och jag fick till slut springa i mål på min nästa snabbaste tid i Victorialopps-sammanhang. Så supernöjd och tacksam över vad kroppen är kapabel till!
Min officiella tid blev tre sekunder bättre. Hur nöjd som helst med min prestation. Mer tankar om framtida träning kommer under veckan. Med tanke på resultaten som jag fått på de tre senaste tävlingarna är min motivation till att träna ännu större.
Nöjda löpare. J som har nytt PB på 9 kilometer, Rickard som vann fyran och sprang bättre än vad han räknat med på nian och A som också var grymt nöjd med sin prestation.
Vi drog till en badstrand i Borgholm efter loppet och det var helt underbart att doppa kropparna i det kalla men sköna vattnet. Ljuvligt!