Hanna

Racereport: Jätten Bulö-löpet 2017
Imorse ringde klockan tidigt. Vi hade bestämt att hämta Marcus och hans vän vid halv nio för att hinna till Österbymo i god tid innan Alex start. Han skulle springa 2,4 kilometer. Det första vi gjorde var att hämta nummerlapparna och lägga grejerna på "vårt" ställe. Stämningen är alltid trevlig här och vi kikade lite på knattarna som skulle springa 290 meter. De är så söta när de tultar fram. En del är riktigt snabba.
Efter en väntan som kändes som en evighet var det dags för Alexs start. Tidigare år så har jag alltid sprungit med honom men det ville han inte i år. "Mamma, jag är faktiskt tio år" sa han bestämt. Vi gjorde så att vi sprang en bit på banan för att kunna heja på honom när han sprang förbi. Han var så duktig, sprang nästan hela vägen.
Det blev de vinröda tightsen som jag köpte igår. Så nöjd!
Jag fick magknip en stund innan min start och oron var stor över om jag över huvudet taget skulle kunna springa. Det kändes som att magen vände sig ut och in och krampade. Jag bestämde mig dock för att chansa. Jag reviderade min målsättning till att komma runt och i mål. Som tur var så släppte det lagom till start och jag kunde springa iväg i ett helt okej tempo. Rickard, Marcus och kompisen drog iväg och jag hade inte en chans att hänga på. Inte ens brorsan. Minns den tid när jag var snabbare än honom. Det var tider det.... :-) Jag var själv i skogen med min musik och med mina tankar och sprang på.  Magvärken höll sig som tur var borta och jag kunde ta mig i mål. Det är jag nöjd med men jag är besviken på min tid. Önskar att jag kunde mysjogga även på tävling men då vill jag prestera. Rickard kom på en femte plats, Marcus en fjortonde och kompisen kom på en åttonde plats. Bra insatser från dem allihopa.
Racereport: Höstfemman 2017
Det här med att ta det lugnt är inte riktigt min melodi. Igår sprang jag, Rickard och Marcus Höstfemman i Åby. Ett lopp som vi försöker springa varje år. Förra året missade vi det. Jag tror att jag jobbade eller så dömde vi fotboll. Minns ej. Vi åkte dit ungefär en timme innan start för att hinna hämta ut nummerlappar, värma upp. Vi brukar alltid gå en bit av banan som uppvärmning.
Har du sprungit det här loppet någon gång? Banan är lätt en av Östergötlands tuffaste. Det är backe upp och backe ner och sällan riktigt plant, några 20 meter här och där bara. Hackefors ligger i lä, hehe. Starten gick och jag och brorsan höll jämna steg de första hundra meterna, sedan sprang han iväg. Varje år funderar jag över varför jag utsätter mig för det här loppet. Det är fem kilometer hårt jobb. Extra hårt idag efter alla helgens matcher. I år sprang jag långsammare än vad jag brukar men känslan under loppet var bra. Det kändes inte långsamt så jag är lite sur över att känslan i kroppen inte stämmer med sluttiden. På tävling kan jag inte mysjogga utan det är så bra resultat som möjligt gäller. Men jag ska vara nöjd, särskilt med tanke på förutsättningarna.
Mina snygga tights med fjärilar. Från HM och lätt favoriten.
 
 
Jag sprang ett lopp
Jag ville springa ikväll och funderade på  supertusingar på bana. Men så såg jag att brorsan skulle springa Liu-loppet och då ville jag springa det istället. Det är alltid bra med ett tempopass och eftersom det är något jag verkligen inte tycker om så passar det perfekt att göra det på tävling. Jag ville springa en mil och jag har inte sprungit en mil på träning under hösten. De senaste veckorna har jag inte löptränat särskilt mycket alls utanför matcherna. Jag behöver ta tag i mitt liv igen med andra ord. Det var med sega ben jag gav mig iväg. I starten tyckte jag att alla sprang om mig och i ett tempo som inte är på min nivå. Alls. Över huvudet taget. På den här banan springer man två varv på en fem kilometersbana. Uppe i skogen är det mest nerför så det är flackt och lättsprunget. I normala fall. Idag var det geggigt och stora vattenpölar på sina ställen. När jag började närma mig varvning så kände jag inte alls för ett varv till men jag är ju inte den som ger mig så jag körde på. Idag när jag sprang upplevde jag inte andningen som det stora problemet utan att mina ben kändes så sega och tunga. I mål kom jag till slut och klådde fler killar än tjejer. Det var 24 tjejer som sprang milen och vinnaren på milen i damklassen sprang på 32 nånting.Grym tjej, jag tycker det är häftigt att kunna springa i den farten. Det gick hur bra som helst för Rickard som kom under 18 minuter på fem kilometer. Jag sprang på 58,39 vilket jag är riktigt nöjd med, med dagens förutsättningar.