Hanna

Jag sprang ett lopp
Jag ville springa ikväll och funderade på  supertusingar på bana. Men så såg jag att brorsan skulle springa Liu-loppet och då ville jag springa det istället. Det är alltid bra med ett tempopass och eftersom det är något jag verkligen inte tycker om så passar det perfekt att göra det på tävling. Jag ville springa en mil och jag har inte sprungit en mil på träning under hösten. De senaste veckorna har jag inte löptränat särskilt mycket alls utanför matcherna. Jag behöver ta tag i mitt liv igen med andra ord. Det var med sega ben jag gav mig iväg. I starten tyckte jag att alla sprang om mig och i ett tempo som inte är på min nivå. Alls. Över huvudet taget. På den här banan springer man två varv på en fem kilometersbana. Uppe i skogen är det mest nerför så det är flackt och lättsprunget. I normala fall. Idag var det geggigt och stora vattenpölar på sina ställen. När jag började närma mig varvning så kände jag inte alls för ett varv till men jag är ju inte den som ger mig så jag körde på. Idag när jag sprang upplevde jag inte andningen som det stora problemet utan att mina ben kändes så sega och tunga. I mål kom jag till slut och klådde fler killar än tjejer. Det var 24 tjejer som sprang milen och vinnaren på milen i damklassen sprang på 32 nånting.Grym tjej, jag tycker det är häftigt att kunna springa i den farten. Det gick hur bra som helst för Rickard som kom under 18 minuter på fem kilometer. Jag sprang på 58,39 vilket jag är riktigt nöjd med, med dagens förutsättningar.
Victorialoppet 2017 del 2
Vilken cliffhanger det blev i förra inlägget. Nu är vi framme vid starten och Rickard drog iväg i full fart. Ohotad etta redan från start. En kille som låg bakom Rickard muttrade om "oj, är det det tempot som blir ikväll...."
Solen stekte och jag och Marcus gick och satte oss på en grässlänt vid målet. Sjöng med i gamla nittiotalsklassiker och väntade på att Rickard skulle komma i mål. Efter mindre än tretton minuter så kom Rickard in på arenan. Han såg pigg ut.
Rickards tid och tvåan var minuten efter. Det blev en intervju i mål och intervjuaren undrade om inte nio kilometer skulle vara något också och Rickard berättade då att han skulle springa det loppet också samma kväll. Det tyckte speakern var spännande och sa att "då ska vi följa dig ikväll".
Innan vi går över på min prestation så måste jag berättta om Rickards nio kilometers-lopp. Som skrivet tidigare så maxade han först på fyra kilometer och vann. Därefter ställer han upp för start i nio kilometer. Och vad händer där: han springer 9 kilometer på 37 minuter. Så totalt sprang han 13 kilometer på 51 minuter. Det var speakern som berättade det när han kom i mål. Jag är imponerad över kapaciteten som finns. Särskilt eftersom han knappt tränar förutom matcherna och träningspassen i mitt tempo...
Då är vi då framme vid min start. Lång väntan eller hur? Jag kände mig pigg men lite orolig över värmen. Att springa i hetta är verkligen inte min grej, jag har svårt att pressa mig. Men nu går jag händelserna lite i förväg. Starten gick och det var trångt fram till startlinjen. På det här loppet så är det inte "vanlig" tidtagning utan man ska trampa på en "platta" och då startar ens egen tid. Marcus tänkte springa med mig men han kände sig så pass pigg att det inte dröjde länge innan han var långt före. Rickard valde en position längre fram för att kunna springa snabbt så helt plötsligt var jag själv. Fast jag var inställd på att springa i min egen bubbla så blev det lite jobbigt.
Första kilometern kändes okej, jag la iväg i ett tempo som inte kändes extremt jobbigt men ändå snabbt. Men i värmen förbyttes snart den bra känslan till något helt annat. Det var bara att ta fram mitt pannben och börja mata kilometer. Jag hade hög målsättning den här gången, att slå min tid från första året. Jag fick dock revidera min målsättning dels till att inte gå något alls förutom vid vätskekontrollerna och att komma i mål. Steg för steg kom jag närmre mål och barnen som ville klatscha händerna när jag sprang förbi gav energi. Alltså publikstödet runt banan är verkligen suveränt! En riktig folkfest!
Jag var så besviken när jag kom i mål då tiden inte alls var vad jag tänkt mig. Loppet sprangs på 50,31 minuter och det är min sämsta tid. Jag mådde inte alls bra väl i mål, vätskebrist och helt färdig. Ville bara gråta och hade ingen lust att prata med någon. Dock så ska jag vara nöjd ändå för jag bröt inte och jag sprang hela tiden, även i uppförsbackarna sprang jag fast jag helst ville gå. Jag kollade placeringen från förra året jämfört med i år och trots sämre tid så var min placeringen bättre i år än förra året. Även totalt sett bland både killar och tjejer så har jag min bästa placering i år. Det kan jag definitivt vara nöjd med.
 
Victorialoppet 2017 del 1
 
 Jag har så många bilder från gårdagen så jag tänkte dela upp inlägget på två istället. Dagen började med att jag och Rickard tog en morgonpromenad tillsammans för att komma igång. Sedan fixade Rickard lunch (ja det blev en sen morgonpromenad....) och mamma och Marcus ramlade in vid tolv som bestämt. Haha, lite typiskt min bror men frågade hemma om han hade allt och ja, det hade han. När vi kommit en bit så hittar han inte telefonen så det var bara att vända. Han hittade den dock inte i sin bil och när han kom tillbaka visade det sig att han satt på den hela tiden.
Över ölandsbron och vad grått och trist det såg ut. De här bilderna speglar inte verkligheten. På Öland var det bilköer så vi sniglade oss fram. Blev så arg vid ett tillfälle då jag fick ställa mig på bromsen. En man höll på att preja oss, han ville ut i omkörningsfilen. Efter det så höll han sig långt bakom, tror han blev lite skärrad. Jag med, det var nära.
Även i år hade vi tur och fick parkeringsplats vid skolan. En person skulle åka precis när vi kom så jag var snabbt framme och tog platsen. Perfekt! Då var det dags att hämta ut nummerlappar och Rickard skulle efteranmäla sig på nian också. Han gillar korta distanser så fyran var given men först på loppdagen bestämde han sig för att springa nio kilometer också.
Speedad och taggad Hanna, hehe och Rickard håller på med sin nummerlapp. Är det bara jag som kan tycka att det är lite bökigt att få nummerlappen bra? Det blir liksom alltid snett och vint.
I år tog jag med mig systemkameran för att kunna fota bra bilder. Jag är verkligen nöjd med min kamera. Den är riktigt bra. Jag fotar med en Nikon D5200, aldrig något annat än Nikon.
Selfies till Instagram är såklart viktigt, hehe.
På väg till starten på Rickards lopp. Han skulle maxa på fyran. Förra året vann han och året innan dess kom han tvåa. Hur är formen i år då var frågan? 
Fortsättning följer.....  Hehe....