Hanna

Blodomloppet

När jag var hemma funderade jag på att stanna hemma för jag var så trött. Men vi åkte iväg iallafall. Vi var anmälda till fem kilometer löpning. Det var en sur tant som sa att man inte får springa med barnvagn men jag såg massa personer med barnvagn och det var ingen annan som sa något så hon hade säkert vaknat på fel sida...

Men något fattar jag inte, varför anmäler man sig till tävlingsklassen när man tänker gå. Det var jätteirriterande att inte kunna springa som man ville. Men till slut lättade det upp lite och vi kunde öka tempot. Det blev att springa slalom mellan personerna. Vi hade ju ett varsitt barn i barnvagn. Det var mycket jobbigare att springa loppet än att döma en match. Men det är ju inte så konstigt. På en fotbollsplan är det ju plant. Det är det inte på banan man springer. Men det var roligt och jag ångrar inte att jag sprang. Fick lite självförtroende inför matchen på lördag. Nu vet jag att jag kan springa, behöver bara ett lite starkare psyke så att jag kan pressa mig själv lite mer.

Ensam

Jag är ensam hemma med barnen. Det är så tråkigt. Det känns som att R aldrig är hemma. Är det inte jobb, så är det döma matcher, träna laget eller vara med på lagets matcher. Tråkigt. Jag är trött på det. Jag vill också ha en massa saker att göra. Jag vill inte bara ta hand om barn hela dagarna.

Ikväll ska vi springa Blodomloppet, 5 kilometer. Det är jag inte alls i form för. Men det får bli som det blir. Det kanske går jättebra.

Nej, nu ska jag sätta mig och läsa "Vi föräldrar".

Portförbjuden

Jag är så irriterad på alla dessa kommentarer om the guide och omröstningar hit och dit. Jag vill inte ha en massa reklam bland kommentarerna så dessa kommer tas bort!