Hanna

Rosenkällaloppet 2017
Hur blev det då med kvällens lopp?  Maxa eller inte maxa? Milen eller femman? Svåra frågor för en löpartokig tjej. Till slut föll valet på femman (som inte är en femma utan snarare 5,5). Det kändes smartast med tanke på lördagens extremt viktiga match. Jag och Rickard åkte till startplatsen tillsammans och efteranmälde oss. Vi värmde upp (läs han sprang i sitt tempo och jag mest lufsade = stod still) och snart var det dags att ställa upp i startfållan. Starten var satt till klockan sju men helt utan förvarning ljöd ett startskott två minuter innan det var dags. Alla blev något överrumplade. Jag hamnade långt bak och det var smalt i spåret och frustrationen växte. Jag ville bara komma om och sträcka ut i mitt tempp.
Rosamönstrade brallor ikväll.
Till slut kunde jag börja springa om  löpare och vilken härlig känsla det är. Benen gick liksom av sig själv och jag behövde inte tänka så mcket. Men det är betydligt jobbigare att maxa en femma än att göra det på ett längre lopp. På en femma är det full fart från början till slut medan på ett längre lopp kan man kosta på sig att ta det lite lugnare då och då.
Rosenkällaloppet var det absolut första loppet jag sprang någonsin. Det var i april 2010. Både då som ikväll vann Rickard hela loppet. Minns att jag då sprang loppet på ungefär 38 minuter och i år sprangs det på 31 minuter. Nöjd tjej!
Gårdagens träningspass
Igår sprang jag upp till stationen (1kilometer dit) där jag mötte upp Rickard för ett pass explosivitet. Det skulle vara intressant att veta hur snabbt jag springer 1 kilometer när det är det enda jag ska springa. Det gick fort upp tlll station. I passet var det fokus på explosivitet.
- Jämfotahopp uppför trappen, två steg i taget. När jag tyckte att jag hoppat steg så hade jag inte ens gjort hälften så det blev lite bygga pannben också.
- Springa så fort jag kan uppför
- Hoppa på ett ben uppför trappen
- Springa så fort jag kan nerför den långa backen för att få in ett högre tempo i kroppen.
- Nedvarvning genom att jogga hem igen.
Det var ett roligt och lite annorlunda pass men precis det jag behöver. Jag har uthålligheten, nu är det bara det andra som ska in också.
Transportlöpning till jobbet
Igår kväll kunde jag inte somna. Varför? Jo, för att jag var alldeles full av förväntan. Jag hade bestämt mig för att springa till jobbet. Ja du läste rätt. Klockan ringde fem och då var det bara att dricka ett stort glas vatten, klä på mig kläder och ge mig iväg. Det var verkligen en jätteskön start på dagen. Nästa steg är att kunna springa både dit och hem. Jag har elva kilometer till jobbet så det blir en bit tur och retur.