Hanna

Att lura ett omotiverat huvud
Jag kanske framstår som en person som inte har några problem med träningsmotivationen och för det mesta är det så också. Men du skulle bara veta vilka fighter som ibland utspelar sig i mitt huvud. Jag är som alla andra och har också motivationsdippar.
Vanliga ursäkter hos mig kan vara:
- "Jag är för trött."
- "Nä, vädret är för tråkigt."
- "Idag är det ingen idé att springa. Mina ben är så tunga."
- "Jag vill hellre sitta i soffan"
- "Jag har inte tid just nu."
Jag har dock kommit på några saker som för mig fungerar klockrent när det handlar om att lura mig själv till att bli motiverad.  Ju mer jag tränar, desto mer vill jag göra det, göra det såpass ofta att det blir en rutin och ett måste för mitt välmående. Ett positivt måste, ska jag tillägga. Så det första är kontinuitet, det är svårast att komma igång.
Något annat som är ett bra knep för att komma igång är att sänka kraven. Då menar jag att sänka kraven på träningspasset så lågt att det nästan kännns fånigt.
"Hanna, du behöver bara springa en kilometer. Det är ingenting, det fixar du". Med det tänket så blir det inte lika jobbigt att komma igång och av bara farten blir det gärna fyra till för "då kan jag lika gärna fortsätta."
-"Gör bara några övningar och se hur det känns"
Jag brukar även passa på att göra övningar i helt andra lägen. Om jag står och lagar mat kan jag tex göra några tåhävningar eller pushups mot bänken. När jag sitter vid tv:n kan jag göra benlyft och andra pilatesövningar som fungerar i det läget. Nu fick jag inspiration till ett annat inlägg, haha. "Övningar jag gör i soffan framför tv:n.
Bestäm träningsdejter. Det är mycket jobbigare att ställa in ett träningspass när man har bestämt med någon. Jag har Rickard som pushar på mig när motivationen tryter. Jag ångrar aldrig ett träningspass som blir av utan de gånger jag ångrar mig är när jag låtit min latmask styra.
Sen finns det inga genvägar, vill du bli starkare så måste du hitta disciplinen. Jag jobbar mycket med mina tankar och sättet att tänka kring träning. Låta det bli en god vana så att det blir lika naturligt som att borsta tänderna.
En tänkvärd text
Jag snubblade över den här texten i Isabellas kommentarsfält och kände att jag vill dela den vidare. Jag vet inte var den kommer från i från början eller om den är sann men det är en riktigt bra text.
"Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.
Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret.
Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.
Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!
Det behövs lite vårpepp
Hur glad blir man inte av körsbär i blom...
... barn som leker. (Gammal bild men jag tycker den är så härlig!)
... och färgglada, lyxiga frukostar.
Blogg.se har en utmaning just nu #happichallenge och den vill jag vara med på. Jag tycker ju om att skriva peppiga och glada inlägg så det passar perfekt.