Hanna

En resa tar slut och en ny tar sin början
Idag åker jag hem och flyget som ska ta mig tillbaka till Sverige går vid tolv. Åh vad jag längtar efter min fina familj. Rickard och barnen, saknaden är stor. Samtidigt som det varit en härlig resa så känner jag mig halv utan min familj. Ikväll får jag träffa dem igen. Längtan är stor!
Vilket halvår det varit! Så mycket plugg, stress och nervositet och nu är den här delen av min pilatesresa klar. Jag har suttit och läst igenom kategorin i bloggen som handlar om förberedelserna inför examinationen. Alla besök i Stockholm, alla praktiska pilatestimmar. Känslan är ganska kluven. Jag är såklart överlycklig över att jag klarade examinationen och inte behöver göra om någon del. Samtidigt känns det sorgligt att jag nu är "klar". Jag satte inom citationstecken för egentligen blir man aldrig färdig med lärandet. Igår hade jag en coachingtimme med Natascha och det finns fortfarande många lager att skala av på basicövningar. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag kan och hur mycket det finns att förkovra mig i. Spännande!
Nu börjar nästa steg i min resa. Att ta instruktörsrollen ett par steg till, fortsätta med mina pass. Jag skulle vilja få in foten på något mer ställe och ha pass fler gånger i veckan.
Nästa år är planen att göra Comprehensive Teacher Training Course. Där är det både fokus på matta och apparater men eftersom att jag nu har mattdelen kommer jag inte behöva göra delen. Att väcka intresset för pilates hemma i Sverige står på to do-listan. Alldeles för många har inställningen att "det där är inget för mig" trots att de inte ens provat. Sen har jag andra tankar också men de vill jag inte skriva om nu. Dessa idéer behöver funderas mer på.
Nu när jag inte behöver sitta all ledig tid med mina böcker känns det som att jag har en hel ocean med tid. Vad ska jag göra nu? Nä, skämt åsido. Jag tänkte börja jobba några timmar extra i månaden. Vill inte riktigt tänka på hur många sköna slantar den här utbildningen kostat. Men så vill jag även träffa mina vänner oftare och vara mer med mina barn. Gå på bio med maken vill jag också göra. Vi har fortfarande inte sett nya Fifty shades-filmen. Jag älskar både böckerna och filmerna så jag ser verkligen fram mot sista delen.
Examinationsdagen
Jag sov gott natten till igår men jag var så nervös hela morgonen trots att jag gått igenom prorgammet och känner mig trygg i övningarna. Jag hade dock förträngt en liten detalj. Natascha skulle ge mig fyra övningar som jag skulle få med i programmet. Två av de övningar som hon ville att jag skulle ha med hade jag redan lagt in själv och de två andra bakade jag in på lämpliga ställen. Min klient var en äldre kvinna och Natascha bad mig att modifera en avancerad övning så den passade henne. Där och då fladdrade fjärilarna i magen ännu värre men jag klurade lite och kom på en bra modifikation. Det var iallafall vad jag hoppades på att Natascha skulle tycka. (Vilket hon senare också tyckte, modifikationen var precis så som den borde vara.)
Natascha som jag gjorde examinationen för.
Klockan slog elva och det var dags att köra igång min halvtimme med klienten. Jag fokuserade på min klient och försökte tänka bort att Natascha satt i ett hörn och bedömde mig. Under tiden fladdrade många tankar i huvudet. Är jag tillräckligt tydlig, hittar jag rätt cues. Men jag tänkte att jag kör på och så antingen är det godkänt eller inte.
Direkt efter klassen så gjorde vi den praktiska delen. Den består av att visa fyra övningar så bra som jag bara kan. Dessa övningar får jag inte reda på innan utan jag får en i taget. Jag fick börja med open leg rocker, en övning som jag någonstans redan känt på mig att jag skulle visa. Och vilken visning jag gjorde. Den satt klockrent, stabilt och rent. Det kändes skönt att få börja med just den övningen eftersom den varit lite av en akilleshäl. Det svåra är inte att rulla, utan det svåra är att använda ryggmusklerna för att komma upp ordentligt mellan varje övning så man sitter rakt och sedan innan man rullar runda långt ner i magen. Det är den rörelsen som får mig att rulla bakåt.
Därefter fick jag göra hundred, sidekick och slutligen fick jag välja mellan swandiveprep och neckpull. Jag som kände mig mer trygg med neckpull valde den övningen även om jag tycker att swandiveprep är riktigt rolig. Jag fick riktigt bra kritik på alla övningar, det enda minuset var på hundred där jag böjde in hakan lite för mycket mot bröstet.
                                                                       
När det praktiska var klart så gjorde jag direkt det teoretiska provet. Jag tyckte inte att det var så svårt och det fick jag dock äta upp då jag gjorde slarvfel på saker som jag egentligen vet om och kan. Provet består av 75 frågor och jag fick 87% rätt. Godkänt är 75%.
I Munchen dag 1
Kvart över ett natten till i torsdags satte jag mig i bilen och körde till resecentrum där bussen skulle avgå. Den där känslan av att vara så galet trött men ändå så full av förväntan att man blir pigg. Så kändes det. Jag somnade dock som en sten på bussen när vi väl kom iväg. Det var smidigt att åka buss och bara kunna kliva av på rätt terminal. Men där blev väntan lång. Med facit i hand hade jag kunnat ta den senare bussen men det vågade jag inte ifall att det skulle bli någon försening. Tiden spenderades väl: pluggade teori och gjorde ett program för examinationen.
Starten, lämnade ett grått, snöigt och kallt Arlanda.
Åter till flygresan. Jag hade turen att få fönsterplats så en stor del av tiden spenderades tittandes ut genom fönstret. Men en sak, starten alltså! Jag har blivit för gammal för att åka karuseller och starten var lite samma känsla. Särskilt just när planet lyfte. Det sög i hela kroppen på mig. Jag satt och funderade över om jag skulle behövt ha med mig åksjuketabletter men det behövdes som tur var aldrig. Jag sov till och från och när jag var vaken så njöt jag av att se fluffiga moln från ovan.
När jag kom till Münchens flygplats skulle jag ta tunnelbanan till Pasing, där studion ligger och det gick bra. Men jag nojade en del över om jag satte mig på rätt tåg. Det fanns dock bara två tåg att välja på. En timme ungefär tog det och därefter knallade jag bort till studion där jag skulle hålla till. Jag deltog i en mattklass med pilatesringen för nybörjare. Det kändes skönt att delta i ett program som var basic. Man ska aldrig underskatta basic. Basen är grunden till allt. Det blir så tydligt när man går in djupare i övningarna att alla hänger ihop. Det var lite intressant att försöka hänga med när klassen hölls på tyska.
Blommor utanför hotellet.
Våren har kommit betydligt längre här, soligt och tio grader fick jag njuta av när jag knallade bort för att checka in på hotellet.
Jag hade velat ta kort på den andra delen av studion också med fler pilatesapparater. Kunde dock inte göra det eftersom det hela tiden pågick klasser där.
Kvällen spenderades i studion för att observera ett gäng klasser. Det blev en observation på matta och och en observation i maskinerna. Jag tänkte göra en tredje observation också men det var bara en klient på det passet så jag deltog istället. Två timmar praktisk pilatesträning blev det. Det känns i kroppen såklart.
Nyckeln till mitt hotellrum. Ingen risk att man tappar den nyckeln inte.....
Jag bor på Seibel´s Parkhotell. Det är inte det finaste hotellet jag bott på men fungerar helt okej till syftet. Att sova. Jag blev lite besviken på hotellfrukosten då jag saknade bacon och ägg och mer grönsaker. Men mätt blev jag vilket är huvudsaken.
Det kommer en del två med examinationen. :-)