Hanna

Jag vill vara min bästa vän
 "Jag läste ett så bra inlägg hos Isabella och även
kommentarerna. Det handlade om att sätta gränser för sig själv i relation till andra. Framförallt att inte ställa upp på saker som man verkligen inte vill göra och att inte acceptera att bli illa behandlad utan att verkligen våga sätta ner foten. Att inse sitt eget värde och att våga vara den man är. "
Det här inlägget började jag på redan i januari men av någon anledning skrev jag det aldrig färdigt. Jag är inne i en period av negativa tankemönster och den jag är elak mot är mig själv. Jag ser ner på mig själv, letar fel på allt jag gör och jag är bara så trött på det.  Det är inte första gången jag skriver om dessa tankar. Men som tur är så går det i perioder. Kanske att jag tar bort inlägget eller så får det vara kvar. Jag kände iallafall att jag behövde få ner mina tankar. Jag vill verkligen vara min egen bästa vän. Så stöttande och peppade jag är mot andra vill jag också vara mot mig själv och jag måste verkligen sluta med att att nedvärdera mig själv.  Den enda som mår dåligt av det är ju jag själv. Ingen annan. Jag s•k•a bli min egen bästa vän!
En personlig lista
Den här listan har jag snott från Underbara Clara.
Har du något konstigt du alltid behöver göra? Konstigt vet jag inte men jag måste alltid ha med gult och rött kort även när jag går som assisterande och inte behöver korten.
Har du något smeknamn? Som barn blev jag kallad för fialotta. Det är därifrån som mitt bloggnamn kommer. 
Några måsten? Nötter!!! 
Några lyxvanor? Lyx och lyx men jag måste ha nötter hemma jämt. Nötter slår godis med hästlängder. Det är så gott!
Vad stör du dig på hos andra? Säkerligen det som jag gör själv utan att tänka på det. På stora parkeringsplatser till exempel så kan jag reta mig på de som går mitt i vägen. Eller de som trycker på knappen vid övergångsställen och sedan går ändå och så får jag som bilist rött ljus fast det inte är någon som ska över. Men sen stör jag mig även på personer som alltid ska ha rätt och aldrig kan erkänna att de faktiskt har fel.
Har du något som du ofta säger åt andra att göra men inte gör själv? Nej det tror jag inte.
En plats i världen du besökt som aldrig vill åka tillbaka till? Nej!
Vad sa du senast? "Jag måste lägga in domarrapporten." Det stora samtalsämnet i det här huset är fotboll och alla matcher vi dömer.
Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Samuel var 3½ och Alexander var en liten bebis på fem månader, Rickard jobbade mycket så jag var en del ensam. Det var inte den roligaste tiden just för att jag kände mig ensam. Men några månader senare började jag jobba och där har jag blivit kvar.
Var växte dina föräldrar upp? Pappa i Skåne och mamma i Järvsö.
Har du någon gång ringt polisen? Ja.
 
Små och stora ting i vardagen att vara lycklig och tacksam över
Vi var hos vänner ikväll, jag, Rickard och barnen. Det grillades korv och vi hade en supermysig kväll tillsammans. Det var så fint att se hur Samuel satt och läste en pixibok för de mindre barnen. En sak hände dock som kändes som ett knivhugg rakt i hjärtat. (Inget med barnen) Jag blev så ledsen! Men det vill jag inte fokusera på. Istället tänker jag lista några punkter som jag blir lycklig över.
- Att jag och Rickard är så tighta. Vi är verkligen ett superteam!
- Att vi har så fina barn!
- Bästa familjen, vänner och kollegor.
- Snart sommarlov och massor med tid med familjen.
- Samuels talang för pianospel.
- Att Alexander fick höra mycket positivit på utvecklingssamtalet i veckan.
- Att Ida har lärt sig cykla.
- Pionerna som blommar i trädgården.