Hanna

Jag har rätt till mina upplevelser
De printscreens som jag la ut igår är inte ens en bråkdel av konversationen med den här killen. Den ändå "snälla delen". Jag vet att jag inte är ensam. Jag har funderat ett tag över om jag ska göra något eller bara låta det vara. Jag tänker en del på att om jag går ut med namn så "ställer jag till det" för honom. Det känns som att det är rätt symtomatiskt för hela situationen med övergrepp och sexuella trakasserier oavsett vem jag pratar med. Man tänker på förövaren och vill inte förstöra för honom. Det är helt galet att man tänker så. Det finns också en rädsla för att inte bli trodd eller bli tagen på allvar.
"Men det var väl inte så farligt. Du överreagerar."
Ingen annan kan komma och tala om för mig eller dig att min upplevelse är fel. Det är fortfarande min upplevelse och ingen kan komma och säga att jag har fel. En upplevelse av en situation måste alltid tas på allvar. Jag har rätt till mina känslor, precis som du! Jag tror att det beror på att tjejer blivit itutade sedan de är barn att "men han menar inget illa", "han är kär i dig" eller "haha, pojkar alltså". Dumma kommentarer från vuxna som gör att tjejerna skäms och tror att det är deras fel för att de inte uppskattar när killarna tafsar. Det är dags att återta rätten till våra egna kroppar.
#Metoo
Ingen har missat hashtaggen #metoo. Först tänkte jag inte lägga ut något eftersom jag skämdes men sen så tänkte jag att det är killarnas beteende som är fel. Det är inte jag som ska skämmas. Det är de killar som inte lärt sig respektera kvinnan som ska bära hundhuvudet. Idag bestämde jag mig för att skriva det här inlägget efter att en annan person skrev till mig och berättade om vad hen varit med om.
Det finns en person som skrivit till mig länge, till och från under ett år. Konversationen ovan och nedan är printscreens från messenger.  Den här personen vet om att jag är gift och har barn. Ändå tvekade han inte att skriva till mig. Fast att jag sa i från om att jag inte ville skriva om sex. Jag mår fysiskt dåligt av att läsa det han skrivit till mig och mycket av det han skrivit till mig har jag inte ens svarat på. Ibland har jag svarat för att det är svårt att låta bli. Och det gör att jag skäms för jag tänker att jag då bjudit in. Men jag har bestämt mig för att inte tänka så. Oavsett vad jag svarat så är det inte okej!!
Jag blir så trött på friheterna män tar sig rätten att ta varje dag. Tidigare i somras var det en spelare på fotbollsplan som slog till mig på rumpan när vi tackade efter matchen.  Jag blev så paff att jag inte noterade vem det var eller vilket lag han tillhörde. Egentligen skulle det rapporteras men jag kunde inte göra något när jag inte var säker på vem det var. Det sjuka är att jag känner mig skyldig. Att det är mitt fel. Inte blev det bättre av en person faktiskt sa just det. " Det är ditt fel". Men det är inte mitt fel och är aldrig kvinnans fel när killar inte kan hålla händerna i styr eller för all del orden som i fallet med konversationen ovan.
Throwbackmonday
Jag sitter och tittar igenom mitt arkiv för att se vad jag gjorde samma tid förra året. Jag är så gla att jag har hållt fast vid min blogg och kan gå tillbaka och kika på vad jag har gjort. Det har blivit min dagbok. Det finns vissa saker som jag aldrig skulle skriva om dock. Men här kommer några av sakerna som jag gjorde i oktober 2016. En månad som präglades av pilates, pepp och drömmar.
Härliga, soliga höstdagar. Jag är ledig idag och det hade verkligen varit perfekt om solen skiner idag.
Listor är alltid roligt att läsa och att skriva. Svarade på en massa frågor relaterat till träning.
 
Ni fick följa med på en bloggresa oh hur bloggen sett ut under de tio år jag haft den. Bilden är en av mina första headers.Jag var inte så särskilt bra på redigering....
Jag skrev ett inlägg om det jag behöver jobba med i min pilatesträning. Egentligen så är det samma i år, förutom en sak och det är att jag är lite starkare mot vad jag var då. Med pilates är det så att det egentligen aldrig blir lättare. Men man blir starkare.
- Jag och Sofia träffades för första gången eller om det var andra gången utanför löpningen. Vi träffades för att springa tillsammans men har blivit bra vänner och ses någon gång i veckan. Jag fick visst julkänslor och köpte ett gulligt luciatåg.
Jag gav mig själv en plankutmaning. Att bli lika stark på båda sidorna i en pilatesstjärna.
Jag skrev även ett peppande inlägg som handlar om att vad andra tycker och tänker om mig har inte med mig att göra.
En teaser bland höstlöven, såklart. Denna älskade övning som är utmaning för precis allt.Jag gjorde en videofilm med några bra övningar för magen.
Jag skrev ett peppande inlägg till mig själv. Det måste inte vara perfekt. Jag är ganska hård mot mig själv.
Tänk om jag ger upp precis när jag är framme vid målsnöret är ett annat av mina favoritinlägg från oktober förra året. Det vore ju väldigt tråkigt om jag gjorde det då hinder är till för att övervinnas.