Hannas krypin

Sista bilden på magen innan vi åkte upp på förlossningen.

Jag och Rickard spenderade fredagskvällen med att spela Monopol, som vanligt klådde Rickard mig. Under tiden kände jag att det började göra lite småont. Inga värkar men definitivt som att det var något på gång. Började ana att bebis skulle komma i helgen. Vi tänkte inte mer på det utan kröp ner i sängen och försökte somna men jag var klarvaken. Vi pratade om allt möjligt och så känner jag bara ett splash, blött i brallan, säger till Rickard att vattnet gick samtidigt som jag ställer mig upp och då kommer resten på golvet. Det var vid halv tolv. Det var ingen tvekan om att det var vattnet. Byter lakan och ringer sen förlossningen som ger mig en tid dagen efter ifall att värkarbetet inte kommit igång.

En timme senare. 00.30 kommer första värken och de är regelbundna, ringer förlossningen och undrar när jag kan komma och barnmorskan tycker jag kan vara hemma ett tag till. Vid halv tre gör det dock riktigt ont så då åker vi upp till förlossningen. De sätter en CTG-kurva och då tycker jag att det hela lugnat ner sig och börjar noja om att jag nog blir hemskickad. Vid undersökningen visar det sig att jag var öppen fyra cm så jag fick stanna. Lustgasen blev min bästa vän....

Vid fem kommer det lite grönt fostervatten så de sätter skalpelektrof för att få bättre övervakning och hjärtljuden dimper rejält. De ringde efter gynakuten men bebis återhämtar sig. Det var nära ett tag att det blev snitt. Mitt värkarbete var riktigt intensivt så jag fick bricanyl för att stoppa upp det hela lite.

Det var en välkommen paus och jag var i min lustgasdimma. Värkarna eskalerade efter ett tag igen och det kändes som att de aldrig skulle ta slut. Jag var ensam (förutom Rickard) i rummet när jag kände hur det började trycka på och jag kunde inte hejda impulsen att krysta, Rickard fick larma och jag frågade om jag fick börja krysta. Det var det. Jag hade krystvärkar mellan 06.35-6:44 och 06:44 var hon född. En riktigt snabb förlossning..



Jag är mycket nöjd med barnmorskan som jag hade. Efteråt frågade jag hur länge hon jobbat och hon var inte så rutinerad. Otroligt proffsigt bemötande fick jag och så här i efterhand är jag nöjd med förlossningen. Men det var grymt jobbigt under tiden just för att jag inte fick någon egentlig vila mellan värkarna.

Det är roligt att se hur magen vuxit under dessa veckor. Det är lite roligt att jag tyckte jag var så stor första halvan av graviditeten. Det var ju ingenting ju i jämförelse med de sista 10 veckorna....

Var hos barnmorskan idag för sista gången. Jag har fått tid för ställningstagande för igångsättning (förhoppningsvis behöver jag inte gå så länge som till den 23/11) så det är skönt att ha fått ett definitivt slutdatum.

Bebisens tillväxt är normal och hjärtljuden låg på 130. Under hela graviditeten har de pendlat mellan 130-140 slag. Järnvärdet var bra det med. Bebisen är fortfarande rörlig men med huvudet neråt.

Idag känner jag inte alls för att göra så mycket. Försöka ta igen lite förlorad sömn är högsta prioritet. Och försöka bli på bättre humör. Har gråten nära hela tiden.

9 november, det datum som man väntat och längtat efter sedan den där dagen i mars är nu här. Jag kommer gå över tiden. Jag har inga känningar alls över huvudet taget att bebisen skulle vara på gång. Jag får ställa in mig på att bebis kommer ut senast 24 november. Som om man inte väntat länge nog redan.

Det är början till en strålande vacker höstdag iallafall, något som är positivt. Jag har saknat solen.

Det är bara tre dagar kvar till beräknad förlossning. Idag är halsbrännan hemsk, jag är helt slut och tänker inta soffläge. Är bjuden på kalas men orkar verkligen inte. Bebis är pigg och buffar iallafall. Den trivs väldigt bra där inne. Jag skulle mycket hellre ha bebis i famnen.

Lite mera sammandragningar, bebissprattel och ilningar. Det skulle vara så typiskt om det startar i natt när mamma har åkt hem... Men jag går över tiden, jag intalar mig det iallafall. Kommer inte ihåg att det var så här jobbigt med Samuel och Alexander. Samuel satte igång på beräknat datum och Alexander ville ut fyra dagar tidigare men då hade jag också ordentliga förvärkar hela sista veckan. Suck... kom nu då.

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

JAG: Är trött på det här nu. Jag längtar mig tokig efter bebis. Jag har inga symtom på att det skulle vara på gång de närmaste dagarna men det kan ju ändras fort. Jag har gått upp 15 kilo som sitter mest runt höfterna och ryggen. Mina fötter har svullnat och jag har inga skor som passar. Igår plockade jag bort en hel del mammakläder i från garderoben. Känns meningslöst att ha dem kvar nu. Jag klarar mig på det som finns. Hemma är det myskläder som gäller förutom när jag känner för att piffa till mig lite. Vilket inte är särskilt ofta.

Snart byter man ut det här.....




Mot det här.... Längtar! Och givetvis efter bebis. Mest av allt längtar jag efter att bebis kommer ut till oss.

Nä här har det inte blivit bebis och jag har sovit sämre än någonsin i natt. Vet inte hur det egentligen är möjligt men det känns som att bebis lagt på sig väldigt mycket i vikt bara den senaste veckan. Att vända sig är ett helt projekt.

På morgonen har jag roat mig med att packa bbväskan. Det som fattas är badlakan, diverse hygienartiklar, kamera, mobil och plånboken. Tror jag klarar mig med det jag har packat ner. Om allt går som det ska så har jag inte tänkt att stanna länge på bb. Men vi får se. Annars får Rickard ge sig ut och shoppa bebiskläder. :-)

När jag var gravid med Samuel så köpte jag detta set på HM utifall att det var en tjej i magen. Under alla år har jag sparat det och hoppats på att jag skulle få användning för det en dag. Undrar om jag får det den här gången. Det skulle vara så roligt med en liten tjej....

Idag är det exakt 10 dagar kvar till bf, jag är alltså inne på dag 270 av 280. I 270 dagar har jag haft  bebis i magen, Vad länge det är egentligen. Känns som det var igår jag plusade. Tiden har gått så fort. Trots det så känns som en hel evighet innan bebis vill ut. Sprang några varv i trapporna, hoppas det triggar lite. Konstaterade även att konditionen är körd i botten. Bebis blev piggelin av språngmarschen iallafall.

När jag väntade Samuel så sydde mamma en overall till honom. Den ska bebisen få ärva.



Undrar om den blir lika populär hos den här bebisen som Samuel.... :-)

Nu är man verkligen höggravid. Undrar hur jag kommer se ut när magen är borta. Några kilonn upp har det ju blivit. Kände av lite starkara sammandragningar ikväll men de försvann lika snabbt igen så bebis den här helgen lär det inte bli. Åh så otålig jag är. Jag tror att det bor en tjej i magen. Med både Samuel och Alexander var jag säker på att det var pojkar. Det blir verkligen spännande att se om jag har rätt även denna gång.

Hoppas ni får en fortsatt härlig fredagskväll!

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

JAG: Jag är trött på det här, jag känner mig stor, tung, klumpig och allmänt blaha.Jag sover urdåligt på nätterna Bebisen ligger med huvudet neråt men är fortfarande rörligt. Barnmorskan sa att huvudet kommer fixeras sen när förlossningen startat. Ibland när jag känner på magen så kan jag känna benen och fötterna när den sparkar. Otroligt häftigt. Viktuppgången ligger på 15 kilo. Med både Samuel och Alexander gick jag upp 16.

Bebisbollen♥

Var hos barnmorskan idag igen. Som vanligt så var allt bra. Jag hoppas verkligen att det var sista besöket nu. Jag har en tid inbokad den 10 november men det är en dag efter beräknad förlossning och då tänker jag inte vara gravid! Som om jag kan bestämma det, men hoppas går ju. :-)