Hanna

Racereport Kanallöpet 2017
Jag har haft lite ågren inför den här dagen och loppet. Att springa 21 kilometer är verkligen långt. Jag ville nästan inte åka. Men har man berättat för alla att loppet ska springas så går det inte att hoppa av. Det var bara att förbereda mig på ett långt lopp. 
Rickard följde med som support, ett stöd som visade sig vara ovärderligt då jag sprang i stort sett själv hela loppet.
Jag har funderat fram och tillbaka hela veckan över vilket tidsmål jag ska ha, vad som är realistiskt med mina förutsättningar. Det som jag till slut kom fram till var iallafall som "sämst" två timmar och tio minuter och som bäst exakt två timmar. Allt däremellan skulle jag vara nöjd med. Så gick mina tankar innan loppet. (En halvmara på 2 timmar och 10 minuter är definitivt inte dåligt. Att springa 21 kilomter är en prestation oavsett tid ska jag tillägga.)
 
När starten gick så började vi med att springa sisådär 800 meter på grus. Det blev dammigt och jag höll andan bitvis. Det syns på bilden ovan att det var just det jag gjorde. De skulle ha vattnat banan tycker jag.
Jag la av i ett tempo som inte kändes särskilt högt men som jag visste att jag inte skulle kunna hålla i 21 kilometer. Men det håller så länge det håller tänkte jag och sprang på. Första fem gick på 27,48. Lite väl fort som jag funderade över när jag skulle få "äta upp".
Vid sisådär 8 kilometer var första "dejten" med Rickard. Jag säger till honom "det här är riktigt jobbigt" därav min fina min, hehe. På vissa ställen var det lite publik och då fick jag extra energi. Vid 12 kilometer kvar tänkte jag "bara 12 kvar, det är ingenting ju". Oj vad jag skulle få äta upp det. Milen passerades på 56,48, min näst snabbaste tid utomhus. Mitt personbästa (52,30) från LIU-loppet 2014 (tror jag det var) står sig fortfarande. 
De sista tre kilometerna var så galet långa. Jag trodde aldrig att jag skulle komma framåt och jag blev omsprungen av löpare som tagit det lugnare än mig i början. "Det gör inget, du tävlar bara mot dig själv", peppade jag mig själv med. "Jag kommer aldrig mer springa 21 kilometer" var andra tankar. Fast det vet jag ju att jag kommer, hihi.
Äntligen mål! Sista kilometern går uppför och jag var så trött. Gick någon meter för att tjäna lite tid men det var jobbigare än att jogga i sakta mak uppför. Bit ihop, snart i mål, blev mina ord som jag upprepade för mig själv!
Min tid! Oj vad skönt det var att få passera mållinjen. Min första halvmara är gjord och jag klarade det med riktigt bra resultat. Nöjd tjej. Om jag är sugen på att springa ett halvmara igen? Såklart! Det här var första gången men definitivt inte sista.
Rickards kollegor sprang också loppet. De var snäppet vassare än mig. :-)
 
 
Dagen D är här
Idag är det dags! Jag har lite ågren just nu och funderar över vad jag gett mig in i och varför jag över huvudet taget ska göra en sån här grej. Samtidigt ska det bli kul. Det här loppet har jag velat springa i flera år men det har alltid krockat med fotbollsmatcher. I år har jag prioriterat tvärtom.
Väderleksrapporten lovar halvklart och runt tio grader. Det låter helt perfekt enligt mig. Jag gillar verkligen inte att springa när det är för varmt.
Angående formen så tänker jag att jag inte ska stressa upp mig över att det blivit några färre långpass än vad jag tänkt mig. Det är bara att springa och behöver jag stanna och gå så är det inte hela världen. Men i mål ska jag!
En stor frukost är intagen. Aloe vera, gröt, smoothie och ägg. Egentligen behöver jag kanske ta en macka också men jag blev proppmätt redan av gröten. Jag blandar alltid i chiafrön i gröten för extra mättnad.

 
 
Vad har jag gett mig in i egentligen?
Det har nog inte riktigt sjunkit in än att jag ska springa två mil på söndag. Det längsta jag sprungit är 18 kilometer och på söndag kommer det vara exakt en månad sedan som jag sprang så långt.  Men nu igår och idag börjar nerverna knacka på dörren. Kanske är det därför som jag tycker att jag kanske har lite ont i halsen och är inte näsan lite tät? Jag hoppas att det bara är hjärnspöken då jag verkligen inte får bli sjuk nu.  För säkerhets skull blir det vilodag idag och kanske imorgon också.
De här bilderna togs när jag, Rickard och Alexander promenerade Berg - Borensberg - Berg sommaren 2010. (Inte översta bilden i inlägget) En härlig utflykt och en fantastisk sträcka att gå. Jag velar om jag ska fokusera på att försöka springa så fort som möjligt eller om det blir en mystur där jag tar en massa bilder. Å andra sidan har redan mängder med bilder från sträckan.... Det tåls att funderas på.