Hanna

#Metoo
Ingen har missat hashtaggen #metoo. Först tänkte jag inte lägga ut något eftersom jag skämdes men sen så tänkte jag att det är killarnas beteende som är fel. Det är inte jag som ska skämmas. Det är de killar som inte lärt sig respektera kvinnan som ska bära hundhuvudet. Idag bestämde jag mig för att skriva det här inlägget efter att en annan person skrev till mig och berättade om vad hen varit med om.
Det finns en person som skrivit till mig länge, till och från under ett år. Konversationen ovan och nedan är printscreens från messenger.  Den här personen vet om att jag är gift och har barn. Ändå tvekade han inte att skriva till mig. Fast att jag sa i från om att jag inte ville skriva om sex. Jag mår fysiskt dåligt av att läsa det han skrivit till mig och mycket av det han skrivit till mig har jag inte ens svarat på. Ibland har jag svarat för att det är svårt att låta bli. Och det gör att jag skäms för jag tänker att jag då bjudit in. Men jag har bestämt mig för att inte tänka så. Oavsett vad jag svarat så är det inte okej!!
Jag blir så trött på friheterna män tar sig rätten att ta varje dag. Tidigare i somras var det en spelare på fotbollsplan som slog till mig på rumpan när vi tackade efter matchen.  Jag blev så paff att jag inte noterade vem det var eller vilket lag han tillhörde. Egentligen skulle det rapporteras men jag kunde inte göra något när jag inte var säker på vem det var. Det sjuka är att jag känner mig skyldig. Att det är mitt fel. Inte blev det bättre av en person faktiskt sa just det. " Det är ditt fel". Men det är inte mitt fel och är aldrig kvinnans fel när killar inte kan hålla händerna i styr eller för all del orden som i fallet med konversationen ovan.
#Cleaneating - en ätstörning?
Jag har alltid tänkt att cleaneating handlar om att äta så "ren" mat som möjligt. Det vill säga så naturligt och fritt från tillsatser som det bara går. Att välja att laga mat från grunden istället för processad mat. Tidningen Må bra definierar cleaneating så här:
"Clean eating handlar om att välja så orörda råvaror som möjligt. Egentligen är inte det här något nytt. Clean eating är egentligen bara ett nytt sätt att säga att bra mat är – bra. Det ska vara näringsrika råvaror, man ska laga maten från grunden och undvika tillsatser. Maten ska också helst vara fri från tillsatt socker. Det handlar om att äta mycket frukt och grönt, gärna vegetariskt ibland, så oprocessad mat som möjligt (det vill säga inte färdiga köttbullar eller fiskpinnar, utan rent kött och ren fisk), fiberrikt och så vidare. Tanken är att maten ska vara så näringsrik, naturlig och fräsch som möjligt. Man vill inte äta bröd som står sig en månad på butikshyllan eller kladdig potatissallad som producerats i ett industrikök, eftersom man föreställer sig att kvaliteten är sämre."
Jag hamnade i ett intressant inlägg om just cleaneating. Min känsla som jag fick när jag läste inlägget var ett skuldbeläggande av kvinnor som valt en annan livsstil än henne. I det här fallet kvinnor som "bara äter smoothies och frökex".  Jag delade med mig av mina tankar och svaret jag fick provocerade mig en hel del faktiskt. Häng med!
  • Cleaneating - en kvinnofälla?
Att vilja äta en så ren kost som man bara kan, kan inte jag se som en kvinnofälla. Kvinnofällan anser jag ligga i att kvinnor inte får äta som de vill utan att det ska anses som att de sitter fast i en kvinnofälla, eller tron att de har ätstörningar. Av nyfikenhet så gick jag in på hashtaggen #cleaneating och ser en enda blandning av träningsbilder, mat och tjejer och killar som visar upp sina muskler. Inte en enda smoothie eller frökex så långt ögat kunde nå faktiskt.
Här sitter jag med min "onyttiga" smoothie. En smoothie som består av grädde, jordnötssmör, banan, mango och hallon. Till det blev det också två kokta ägg. Jag använder bara ICA´s ekologiska jordnöttsmör. Smöret består av endast jordnötter. Inga tillsatser så långt ögat kan nå. Det finns en studie som visade att en smoothie gjord på grädde som bas mättar riktigt bra. Tyvärr så kommer jag inte ihåg vad den hette eller var jag läste det. 
Att förutsätta att folk har ätsörningar för att de har valt ett annat sätt äta, i det här fallet smoothies och kex. Ja, om det handlade om att äta bara det men det tror inte jag är hela sanningen. Visst kan någon faktiskt ha en ätstörning men att förutsätta att alla har det är verkligen ett lågvattenmärke. Det är naivt att tro att det som visas på sociala medier är hela sanningen. Ska man ta det för hela sanningen så gör jag inget annat än att träna enligt mitt instagramkonto.
Jag funderar även på vad som är riktig mat. Vem sätter ramarna och vem bestämmer gränserna för vad som är riktig mat och vad som inte är det. Överens kan vi kanske vara om att godis, snask och så vidare inte är riktigt mat. Men allt annat då? Kött, fisk, ägg, mjölk, grönsaker och så vidare. Jag kan inte låta bli och tycka att det är ett väldigt dumt utrryck och svårdefinierat.
 
 
 
Kan man inte bara acceptera att alla har rätt att välja sitt eget sätt att leva. Det som är viktigt för mig kan vara oviktigt för någon annan och så vidare. Där tycker jag är den riktiga kvinnofällan, att kvinnor inte är fria att äta som de vill. Oavsett om det handlar om att dricka smoothies eller äta en riktig köttbit. Jag håller dock med henne om det sista hon skrev: Våga äta! Våga äta ordentligt och våga äta dig mätt!
 
 
 
Vad är det för fel på människor?
Ganska ofta funderar jag över vad det är för fel på människor. Förundras och funderar över var det gick snett någonstans. Allt hat, allt våld, alla terrorattacker och alla orättvisor. Det senaste nu i Las Vegas är fruktansvärt och så onödigt. Jag tänker på alla skadade, de som inte klarade sig och alla anhöriga. De som inte kommer hem igen efter vad som skulle ha varit en rolig kväll. Vilken sorg och smärta, en mardröm som inte går att vakna i från. Varför, är den stående frågan? För mig som kristen är det inte svårt att dra parallellen till det som står i Bibeln att kärleken kommer kallna allt mer. Det är så uppenbart när jag ser hur människor agerar och tänker.
En annan sak som jag ville skriva om var en grej som jag läste hos Engla. Hon skrev ett personligt inlägg om hennes ångest och jag tycker det är så otroligt modigt att våga skriva om dessa saker i en stor blogg där hon inte vet vilka som läser. Det är starkt och borde ge cred. Fram för att fler människor vågar berätta om hur de mår. Det minskar tabun att prata om det som är jobbigt när fler vågar öppna sig. Det som jag blev så irriterad över var en person som tyckte att "hon nog bara behöver köpa några fler par skor". Alltså vem skriver så? Uppenbarligen den här personen men hen kan knappast ha varit utmattad eller haft ångest själv för då hade hen aldrig skrivit så. Eller så är hen bara dum i huvudet rent ut sagt. Undrar om samma personer skulle säga samma saker direkt till personen om de möttes öga för öga. Det är som att internet drar ner den moraliska kompassen till skosulan. För den som inte har några gränser blir allt okej. Gränserna suddas ut när man kan vara anonym och inte behöver stå för det man skriver.