Hanna

Byta till egen domän?
Ska jag bli min egen eller ska jag fortsätta blogga som jag gjort? Det är tankar som jag funderar över idag och har gjort till och från under några veckor. Det som mest får mig att tveka är då bytet av mitt bloggnamn. Hannafialotta har hängt med så länge men som egen domän låter det inte jättebra. I snart elva år har jag haft den här bloggen och alltid bloggat under samma namn. Jag tog även med mig samma namn till instagram och byter jag på bloggen måste jag byta på instagram med då de ändå hänger ihop. Hur hade du gjort?
"Clickbaits"
Har du sett de där inläggen på Facebook som handlar om  personer som har gjort riktigt fina grejer för sina medmänniskor och sen visar det sig när man läst ända till slutet att det är reklam för spelsajter. Jag har gått på det två gånger och klickat på länken och läst. Jag känner mig snuvad på konfekten och en fin historia förstörs av att det i slutändan är reklam. Det är givetvis en riktig "clickbait". Med en riktigt lockande historia så klickar folk och så kanske de registrerar sig på sajten som det är reklam för. "Så lätt kan du också vinna miljonerna". Det är så irriterande! Jag tycker även att det här sättet att göra reklam på är så mycket fulare än att använda sig av adlinks till exempel och inte märka upp det. Handlar inlägget om kläder tänker jag direkt att det kan vara reklam så det stör mig inte på samma sätt även om det inte är uppmärkt.
#Metoo
Ingen har missat hashtaggen #metoo. Först tänkte jag inte lägga ut något eftersom jag skämdes men sen så tänkte jag att det är killarnas beteende som är fel. Det är inte jag som ska skämmas. Det är de killar som inte lärt sig respektera kvinnan som ska bära hundhuvudet. Idag bestämde jag mig för att skriva det här inlägget efter att en annan person skrev till mig och berättade om vad hen varit med om.
Det finns en person som skrivit till mig länge, till och från under ett år. Konversationen ovan och nedan är printscreens från messenger.  Den här personen vet om att jag är gift och har barn. Ändå tvekade han inte att skriva till mig. Fast att jag sa i från om att jag inte ville skriva om sex. Jag mår fysiskt dåligt av att läsa det han skrivit till mig och mycket av det han skrivit till mig har jag inte ens svarat på. Ibland har jag svarat för att det är svårt att låta bli. Och det gör att jag skäms för jag tänker att jag då bjudit in. Men jag har bestämt mig för att inte tänka så. Oavsett vad jag svarat så är det inte okej!!
Jag blir så trött på friheterna män tar sig rätten att ta varje dag. Tidigare i somras var det en spelare på fotbollsplan som slog till mig på rumpan när vi tackade efter matchen.  Jag blev så paff att jag inte noterade vem det var eller vilket lag han tillhörde. Egentligen skulle det rapporteras men jag kunde inte göra något när jag inte var säker på vem det var. Det sjuka är att jag känner mig skyldig. Att det är mitt fel. Inte blev det bättre av en person faktiskt sa just det. " Det är ditt fel". Men det är inte mitt fel och är aldrig kvinnans fel när killar inte kan hålla händerna i styr eller för all del orden som i fallet med konversationen ovan.