En nostalgitripp och att inte känna någon press
Här har jag suttit hela dagen. Nästan iallafall, när Ida kom hem från skolan fick jag sällskap av henne. Så mysigt att höra på hennes små funderingar om stort och smått. Jag pratade en liten stund med M också, mysigt ju! (Sorry suddig bild, har ju ingen vettig kamera längre. :-( )
Jag har nog inte berättat det men som tonåring var jag med i Pingstkyrkans gospelkör. En höst skulle vi spela in en skiva. Det var 1998, hjälp alltså, snart 22 år sedan. Jag är inte gammal men när jag tänker på det tidsperspektivet så känns det bara helt galet. Åter till skivan iallafall, jag lyssnade på låtarna samtidigt som jag röjde och grejade. Det roliga är att jag fortfarande kan stämmorna och alla texter. 22 år senare....
Jag som inte kände någon press kring den muntliga presentationen på tisdag sedan innan. Och så får jag raderna ovan från läraren. 😜😖 Idag löste jag problemet med redovisningen med att istället börja lite med nästa kurs istället. Lyssnade på trettio korta föreläsningar och exempel på motiverande samtal. Kändes lite lättare... Bit ihop Hanna!
Ikväll hade jag pilates, näst sista i Gymmix för den här terminen. Vi var fyra deltagare och jag hittade en riktigt bra rumpserie som tog rejält. Jag brukar alltid be deltagarna att le när det är jobbigt. Det blir alltid lite lättare då. Och att inte glömma bort att andas. Övningen ovan till exempel, minus hanteln. För att utmana oss lite extra bad jag oss att göra den riktigt långsamt, varje litet steg skulle kännas. Tyckte jag! Stretchen efteråt var väldigt välkommen. :-)
skriven
Roligt att lyssna på en gammal inspelning! Och härligt me pilates, jag gillar den träningsformen :-)