Det finns ingen som är så hård mot mig själv som jag själv är. Det händer att jag är min egen värsta fiende. Toleransnivån för andras misstag är mycket större än vad jag har för mina egna. Om jag gör samma sak som någon annan tänker jag inga snälla tankar om mig själv medan jag inte lägger särskilt stor vikt när andra gör samma sak. Tänk om jag kunde vara konsekvent i mitt sätt att tänka.

Jag vill att det jag gör ska vara perfekt och en liten detalj som inte blir bra gör tyvärr ofta att jag istället sågar hela min insats. Det är så dumt egentligen och det är mer än okej att jag har mina saker att jobba med. Det måste inte vara perfekt, vi är alla en "working process", en pågående process. Tänk om jag kunde vara lika avslappnad jäntemot mig själv som jag är mot andra.

Mycket tror jag har med min skolgång att göra. Jag var inte utanför men jag vet att det pratades en del om mig. Vid något tillfälle så såg jag hur två tjejer i klassen tisslade och tasslade om mig.  Snack under några år som gjorde att jag hade svårt att tänka snälla tankar om mig själv. Tankar som att "det är nog något fel på mig, varför snackas det så mycket skit annars?" Allt som händer formar en vare sig man vill eller inte.och det där är något som format mig. Men det som är så bra med erfarenheter är att det går att ta dem och göra något bra istället. Jag bestämmer vilka tankar som ska få fäste och det är skönt att vakna på morgonen och själv ha makten över hur jag låter dagens händelser påverka mig.

Med dessa ord säger jag gordnatt. Mer uppdatering blir det på måndag.