Idag var det dags för det årliga Jätten Bule-löpet och det är tredje året vi springer. Vi åkte hela familjen och hämtade Marcus på vägen. Det var en svinkall dag ute i skogarna i Österbymo. Tanken var att Ida skulle springa Knatteloppen. Hon tjatade hela dagen igår om att hon ville springa men väl på plats ville hon inte alls. Jag, Marcus och Alexander sprang tillsammans 2,4km och Alexander la av i ett tempo som jag inte alls var beredd på. Kul att se hur duktig han blivit.

När Alexander kom i mål var det dags för mig, Rickard och Marcus att springa fem kilometer. Jag hade som mål att komma topp tjugo då jag kom på en sjuttonde plats förra året med tiden 26,29. Iallafall jag ställde upp på startlinjen och stod och hoppade för att hålla värmen. Vinden var isande. Marcus tänkte springa med mig. Ha, eller hur, sa jag. Vis av erfarenheten vet jag att han springer iväg, hehe.

Starten gick efter en stund som kändes som en hel evighet och jag sprang med pigga ben. Tog det rätt lugnt i början och tävlade först bara mot mig själv. Efter ett tag kände jag att kroppen började svara på ett annat sätt så då valde jag att öka tempot och plockade löpare. Killarna gjorde inget att de sprang om mig. Det var tjejerna jag ville slå, hehe. Efter ungefär 3 kilometer kommer en uppförsbacke som är nästan en kilometer men när man väl kommit upp för den så går det enbart nerför resten av vägen vilket passar mig. Det är bara att låta benen rulla. 

I år sprang jag på 27,44 men tiden räckte ändå till en sextonde plats bland tjejerna. Jag är nöjd med att jag klättrat en placering från förra året. Som vanligt var det bra arrangerat, jag gillar verkligen banan.