nej jag hör av mig ganska så omgående. varför ska jag inte ta mina problem på allvar? jag känner ju om något är fel liksom och vill då agera snabbast möjligt.
Jag är alltid en sådan som tänker "Det går över". Mina stackars ungar har fått plågats genom åren för det. "Vi väntar ett par dagar och ser om det blir bättre."
Men när jag väl tar kontakt kräver jag att bli tagen på allvar - speciellt när det gäller barnen.
Men nu är de ju stora och talar för sig själva, tack och lov.
Hemskt att inte bli trodd. Nu är jag inte ofta sjuk, men har inte haft problem när jag väl sökt. Men när jag fick ansiktsförlamning för snart 6 år sedan du vart jag lite hjälpt... Inte för att jag vart dåligt trodd, för jag vart inlagd på sjukhus tre dagar direkt med en massa prover osv. Den som jag tillslut kontaktade privat är en ostiopat. Då fick jag hjälp :)
skriven
Jag är precis likadan. Väntar tills jag är riktigt dålig. Dock har jag varit med om att inte bli trodd. Och det är faktiskt det värsta jag varit med om med tanke på hur ont jag hade. Det var visserligen över 10 år sedan nu. Men det sätter sina spår. Tyvärr