Idag var jag seg och hade ingen lust att träna alls. Allt som jag brukar göra kändes bara blaha. Men Rickard kom med förslaget att cykla till samhället som ligger 8,8 km bort, springa några varv i skogen där och sen cykla hem. Spåret där är 1,3km långt. Vi trodde att det var bara 7 kilometer så vi pratade om att jag skulle fixa det på en timme. Cyklingen dit tog 21 minuter. Att springa efter att ha cyklat så långt är en ren plåga för andningen är inte i fas och det tar ett tag att komma in i andningen. Först på sista varvet (skulle springa 3 på 20) kunde jag andas så som jag ville. Det kändes som att jag sprang riktigt sakta men när jag mätt rundan visade det sig att jag ändå sprang i snabbare tempo än mitt distanstempo, 5,02min/km. Det tog rätt lång tid att cykla hem, 25 minuter och jag var jättetrött. Men känslan när jag kom hem och plågat mig genom passet är oslagbart.

Ett sånt här pass är jättebra för att inte kroppen ska gå in i det här stadiet som jag beskriver ovan. Jag har aldrig kört det här så jag chockade mig själv lite vilket är riktigt bra för framtiden och för att jag ska fortsätta förbättra mig.