Det går inte att se på någon annans yttre hur de egentligen mår och hur de tänker. Vi visar enbart det vi vill. En del är öppna och berättar om sig själv ärligt och låter andra komma nära medan andra vägrar visa sig svag och ska klara allt själv. En vacker yta och ett liv som ter sig perfekt kan dölja svåra händelser, jobbiga tankar och dåligt självförtroende. Alla har sitt smolk i lyckobägaren.

Så försöker jag peppa mig själv idag när det känns som att alla negativa tankar övermannar mig. Säger till mig själv att skärpa mig men det fungerar inte så. Känslor går definitivt inte att styra, även om det ibland skulle vara bekvämt och underlätta i livet. Bara kunna stänga av allt som är jobbigt. Dock så vet jag att känslor som man stänger av kommer förr eller senare i kapp på ett eller annat sätt. Det blev jag varse för några år sedan när jag och Rickard hade det jättejobbigt med bland annat ett tidigt missfall. Under några månader vägrade jag ta in det som hänt och så hände det en liten struntsak som gjorde att allt bara rasade. Alla känslor jag undertryckt kom tillbaka med buller och bång. Det är tufft men det är bättre att försöka bearbeta det som är jobbigt.

Hur tänker ni?