Värt det

Nu när jag har intyget i min hand känner jag att det var värt allt slit. Jag gjorde det definitivt inte under tiden, höll på att slita ut mig totalt,  både fysiskt och psykiskt. Men jag är glad och stolt över mig själv att jag inte gav upp och jag har fått med mig så otroligt mycket på köpet. Intyget kommer ramas in och sättas upp på väggen ihop med mitt andra studieintyg.
 

Det bortglömda rummet

Igår tog jag tag i en sak  som ag inte prioriterat. Vårt datarum är det bara barnen som röjer i förutom när vi springer på löpbandet så det ser ut därefter. Igår när jag städade fick det sig en ordentlig genomkörare. Kaoset i bokhyllan har Ida "ställt till med". Hur lång tid gissar ni på att det tar innan Ida rivit ut alla böcker igen? Hyllan som är tom brukar vi ha tv:n på. Det går inte att springa tex tempoträning på löpbandet utan att titta på film. Det märks att vi jobbar inom vården båda två. 1½ hyllplan med bara böcker om vård...
Så, mycket bättre!

Intervaller på bana

Det blev intervaller på bana idag. Löparbanan blev indelad i fyra sträckor: gå i kurvorna och den ena 100m sträckan skulle vi springa maxfart och den andra springa baklänges. Allt för att komma in i matchrörelsemönstret. Nästa gång ska jag ha joggvila i ena kurvan, tyckte det gick lite för lätt. Men det är bra träning, just bakålöpningarna kändes rejält i vaderna, vilket var meningen. Nästa träningspass blir cykling till jobbet och så styrka på det och på fredag ska vi till Ljunkan igen och träna. Får se vad det blir för kul då. Marcus, vi springer klockan elva om du vill hänga på.