Vad är kvinnligt?

Idag fick jag några kommentarer om min viktminskning, egentligen inte illa menade men det blev väldigt fel. Enligt dessa kommentarer är jag för smal, jag ser ut som en pojkflicka och att riktiga kvinnor har former. Jag tog väldigt illa vid mig och det såg de så vi redde ut det direkt. Tänk om det hade varit motsatsen, att någon säger till en kvinna med övervikt att hon inte är kvinnlig då "kvinnliga" kvinnor inte är tjocka. Vilket ramaskri det hade blivit då.
Visst är det stor skillnad men för smal är jag definitivt inte.
Det är så lustigt att det ses som socialt accepterat att kommentera en smal kropp men inte en tjock. Oavsett kroppsform så svider elaka kommentarer.
Jag har alltid tänkt att en kvinna kommer i många olika former där ingen form är mer kvinnlig än någon annan. Att vi alla är vackra och kvinnliga hur vi än ser ut. I min värld finns ingen form som är mer kvinnlig än en annan.
Att jag ville gå ner i vikt var för min egen skull, för att jag själv ville känna mig mer bekväm med mig själv. Jag ville kunna prestera bättre i löpspåret och på fotbollsplan. Inte för att passa in i någon skev bild hur kvinnlighet bör/ska vara. Varför kan vi tjejer inte peppa varandra och vara glada för varandra?
Hur ser ni på det här med kvinnlighet?

Stand n stuff

Jag älskar tacos och barnen likaså. Det är favoriten och vet vi inte vad vi ska laga för mat så är tacos ett säkert kort. Jag fick erbjudandet som buzzador att prova de nya tortillabåtarna från Old el Paso.
Men jag blev lite besviken på de här båtarna. Tycker de smakar för mycket vetemjöl. Jag vill ha en mer neutral smak ihop med de andra ingredienserna. Ett plus är dock att man får plats med allt man brukar ha. I min är det köttfärs, ananas, majs, gurka, paprika, tomat, ost, tacosås och creme fraiche.
Barnen tyckte att de vara svåra att äta och det slutade med att de bara åt upp innehållet och lämnade brödet. Det var tråkigt. Vi kommer inte köpa de här bröden igen, tyvärr.
Vill du också testa varor och tjänster gratis med dina vänner? Då kan du anmäla dig HÄR.

LIU-Loppet

Ikväll var det dags att springa tävling igen med Rickard, Marcus och Benjamin. Jag satsade på att springa en mil och killarna sprang fem kilometer (på riktigt bra tider så det var kul). Som vanligt kändes uppvärmningen seg som kola och jag funderade på vad jag gett mig in i. Tankarna gick runt om jag skulle ändra och springa fem kilometer istället. Men nej, kände att jag bara skulle ändrat mig i efterhand om jag gjorde det. När vi ställt upp för start kändes det riktigt bra, kände mig pigg och laddad. Startsignalen gick och så var loppet igång. Det kändes lätt och ledig att springa och jag kände att vad kul det är.
Kanske att jag fick extra mycket fart i mina nya löparskor från Asics. Älskar det märket, det känns som att springa på moln.
Första fem kilometer gick på 25,30 men mjölksyran började komma och jag tänkte tankar som "vad skönt om jag hade fått gå i mål nu" och "lika långt till med mjölksyra hur ska det här gå". Men jag jobbade på och efter ett tag kom Rickard som sprang sista varvet med mig. Det var en bra hjälp då mjölksyran jag känt av svagt kom mer och mer och jag verkligen fick testa mitt pannben. Jag utnyttjade nerförsluten och lät benen bara rulla. Det är svårt med mjölksyra och hjärnspöken som vill få mig att sänka tempot.
.
Vid nio kilometer hade jag 48 på klockan och då levde definitivt hoppet om att komma under 55 minuter så gjorde en rejäl tempoökning med de sista krafterna jag hade kvar och tiden slutade på 52,30. Behöver jag skriva att jag är grymt nöjd och jag har aldrig sprungit milen så fort.