Så tråkigt att läsa att du är ledsen och känner att du inte duger. Såklart gör du det, men vet jag kan relatera till en annan arbetsplats jag hade och jag jobbade där nästan 3 år och det var den jobbigaste tiden i mitt liv just på sådant. Så jag vet att känner man att man inte duger i allt man gör då är man också lätt till att verkligen inte gör det.
Såklart gör du det <3
Det stämmer att du inte kan förändra någon annan än dig själv men varför ska du behöva förändra dig själv för att göra andra nöjda? Så länge du inte gör illa någon annan medvetet så skulle jag snarare råda dig att byta umgänge, för umgås du med människor som får dig att må sådär dåligt och tvivla på dig själv så känns det inte som om du har någonting bra att hämta där ändå. Riktiga vänner får dig att känna dig omtyckt oavsett dina egenheter (alla har vi våra små egenheter) och de får dig inte att känna att det är något fel på dig och att det är du som behöver ändra dig för att passa in. Jag har skrotat dessa "vänner" i mitt liv och mår så mycket bättre nu!
I år ska jag också förändra mig själv! Jag kan inte säga att jag gör det av samma skäl som du, för jag beklagar verkligen att du har gjorts illa och lämnats utanför... att ta saker med en klackspark är världens bästa life hack vad gäller att spara på emergi!
Jag kommer/håller på att förändra mig till ett bättre jag för att jag känt mig så himla olycklig med mitt liv och lite som att alla alltid räknar med att jag ska styra upp allt och vara projektledare. I familjer som inte ens är mina egna, i jobb som inte ens är mina arbetsuppgifter, i kompiskretsar som innehåller fler än en människa. Och jag orkar inte det.
Så jag ska jobba på att skaka av mig alla upplevda "borde", öva på klacksparken. Och livet, jobbet, familjerna och kamraterna lär inte explodera och gå under för det. Förhoppningsvis mår jag bättre, gråter mindre och slipper massa energiläckage :)
svar: Det är för att du är så snäll :)) Nej, de där chipsen var farligt goda, jag hade kunnat äta hela fatet själv XD
Vad jag känner igen mig i dina ord. Styrkekramar till dig kära syster. <3
Att stå upp för sig själv är jätteviktigt! Är det någon på jobbet som är taskig så ska du såklart ta upp det med din chef.
Sen "måste" man nog lära sig att inte ta allt personligt. Jag känner igen mycket i det du skriver men jag har lärt mig att släppa och gå vidare. Det går!
Känslan av att tillhöra är så viktig. Iblandletar man i fel "grupp" är själv expert pådet och blir aldrig bra. Kram
Jag är inte superinsatt i vad det gäller och svarar därför generellt:
Har du kunnat berätta för din krets hur du känner – och har människorna i den lyssnat?
Relationerna, även vänskapsrelationerna, verkar bli mer komplicerade med åren. Många viljor att ta hänsyn till, men i slutänden kan man inte göra mer än att försöka vara sjyst och vara sig själv. Som du typ skriver kan man inte ta på sig ansvaret för vad andra gör, bara det man själv gör.
Jag är ledsen att du har en period med mycket gruff nu, sådant tär enormt på en. Inget kul, särskilt inte när det är med människor man egentligen står nära.
När man får känslan att att vara utan för så är det inte lätt. Jag har varit där så många gånger. Vissa gånger har jag ändrat på mig själv för att passa in men när inte ens de hjälper så har jag gett upp och är mig själv. Jag förstår att du var och är väldigt ledsen över det som hände
skriven
Självklart kan man jobba på sej själv men folk ska ju inte få behandla en hur som helst så tråkigt att du är ledsen ♥️ jag jobbar med mej själv varje dag för jag vågar aldrig säga nej till folk