Det är aldrig för sent att vilja bli ett bättre jag

Tänkte fortsätta lite på gårdagens tema. Inlägget var kanske lite kryptiskt men så blir det när jag inte vill skriva ut exakt vad som har hänt. Allt jag egentligen vill är att få känna mig omtyckt och en i  gänget. Många tårar föll igår för jag var så ledsen. Ärligt talat så faller tårarna nu när jag skriver det här inlägget med. Allt jag vill är att få känna att jag duger som jag är. Att jag är jag och att jag inte behöver ändra på mig för att vara omtyckt.
Ett bättre jag, vad menar jag med det då. Jag kan inte förändra någon annan, den enda jag kan jobba med är mig själv. Tänker en Hanna som lite mer kan ta saker med en klackspark, en Hanna som inte tar allt så personligt. Försöka att inte tänka så mycket när jag tycker att människor inte är så snälla mot mig. De har väl nog av sina egna problem som egentligen inte har med mig att göra.
Vad andra tycker och tänker om mig har inte med mig att göra! 
När jag läser mina egna rader låter det nästan som att folk ska få behandla mig hur som helst utan att jag säger ifrån. Det är inte det jag menar, jag menar mer att vara noggrannare med vilka fighter jag väljer att ta, vilka fighter jag inte lägger energi på. Samtidigt är det svårt när känslorna av utanförskap kommer. Att försöka fokusera på annat är svårt. Men jag ska jobba med det!
1 Amanda :

skriven

Självklart kan man jobba på sej själv men folk ska ju inte få behandla en hur som helst så tråkigt att du är ledsen ♥️ jag jobbar med mej själv varje dag för jag vågar aldrig säga nej till folk

2 Marie:

skriven

Så tråkigt att läsa att du är ledsen och känner att du inte duger. Såklart gör du det, men vet jag kan relatera till en annan arbetsplats jag hade och jag jobbade där nästan 3 år och det var den jobbigaste tiden i mitt liv just på sådant. Så jag vet att känner man att man inte duger i allt man gör då är man också lätt till att verkligen inte gör det.

Såklart gör du det <3

3 Fröken:

skriven

Det stämmer att du inte kan förändra någon annan än dig själv men varför ska du behöva förändra dig själv för att göra andra nöjda? Så länge du inte gör illa någon annan medvetet så skulle jag snarare råda dig att byta umgänge, för umgås du med människor som får dig att må sådär dåligt och tvivla på dig själv så känns det inte som om du har någonting bra att hämta där ändå. Riktiga vänner får dig att känna dig omtyckt oavsett dina egenheter (alla har vi våra små egenheter) och de får dig inte att känna att det är något fel på dig och att det är du som behöver ändra dig för att passa in. Jag har skrotat dessa "vänner" i mitt liv och mår så mycket bättre nu!

Svar: Tack för kommentaren! Så där tänker jag med för det mesta att folk får ta mig som jag är. Jag ska inte ändra på mig för någon annans skull. Så länge jag inte sårar någon. Men så har jag de där stunderna när det negativa kommer över mig och jag blir bara så ledsen..... Läste mina rader igen och kan inte riktigt se i mitt inlägg att jag vill förändra mig för någon annans skull. Jag tänker mer på att inte ta åt mig så dant och överanalysera saker och ting. Inte ändra hur jag är mot andra människor. Jag är den jag är.
Hanna

4 Ajli:

skriven

I år ska jag också förändra mig själv! Jag kan inte säga att jag gör det av samma skäl som du, för jag beklagar verkligen att du har gjorts illa och lämnats utanför... att ta saker med en klackspark är världens bästa life hack vad gäller att spara på emergi!

Jag kommer/håller på att förändra mig till ett bättre jag för att jag känt mig så himla olycklig med mitt liv och lite som att alla alltid räknar med att jag ska styra upp allt och vara projektledare. I familjer som inte ens är mina egna, i jobb som inte ens är mina arbetsuppgifter, i kompiskretsar som innehåller fler än en människa. Och jag orkar inte det.

Så jag ska jobba på att skaka av mig alla upplevda "borde", öva på klacksparken. Och livet, jobbet, familjerna och kamraterna lär inte explodera och gå under för det. Förhoppningsvis mår jag bättre, gråter mindre och slipper massa energiläckage :)

svar: Det är för att du är så snäll :)) Nej, de där chipsen var farligt goda, jag hade kunnat äta hela fatet själv XD

5 Marcus:

skriven

Vad jag känner igen mig i dina ord. Styrkekramar till dig kära syster. <3

6 ingmarie:

skriven

Att stå upp för sig själv är jätteviktigt! Är det någon på jobbet som är taskig så ska du såklart ta upp det med din chef.

Sen "måste" man nog lära sig att inte ta allt personligt. Jag känner igen mycket i det du skriver men jag har lärt mig att släppa och gå vidare. Det går!

7 Madde:

skriven

Känslan av att tillhöra är så viktig. Iblandletar man i fel "grupp" är själv expert pådet och blir aldrig bra. Kram

8 Sandra J:

skriven

Jag är inte superinsatt i vad det gäller och svarar därför generellt:

Har du kunnat berätta för din krets hur du känner – och har människorna i den lyssnat?

Relationerna, även vänskapsrelationerna, verkar bli mer komplicerade med åren. Många viljor att ta hänsyn till, men i slutänden kan man inte göra mer än att försöka vara sjyst och vara sig själv. Som du typ skriver kan man inte ta på sig ansvaret för vad andra gör, bara det man själv gör.

Jag är ledsen att du har en period med mycket gruff nu, sådant tär enormt på en. Inget kul, särskilt inte när det är med människor man egentligen står nära.

9 Jennysvardag :

skriven

När man får känslan att att vara utan för så är det inte lätt. Jag har varit där så många gånger. Vissa gånger har jag ändrat på mig själv för att passa in men när inte ens de hjälper så har jag gett upp och är mig själv. Jag förstår att du var och är väldigt ledsen över det som hände

Kommentera här: