Hanna

Gästblogg: Madeleine Kirk
Först vill jag bara tacka underbara Hanna som låter mig gästblogga här. Har allt velat fram och tillbaka om vad jag ska skriva om, inte vart lätt och komma fram till ett ämne. Har verkligen fått gräva djupt. Först kan jag presentera mig lite. Heter Madelene och är 20 år, är inne på mitt 5:e år på gymnasiet efter att jag gick in i väggen i 2an så bytte jag linje och gick om. Om lite mer än 100 dagar är det äntligen min tur att springa ut från skolan. Arbetslös då eller inte får vi se.

Min tid i skolan har aldrig vart fläckfri. Mycket avundsjuka från andras håll, mobbning osv. Knappt några vänner i skolan och utanför. Kan nu räkna på en hand om hur många vänner jag faktiskt har. Detta har då vart så tufft med tanke på min omkrets så få vänner som jag har och haft. Mått så dåligt över hur jag har blivit behandlad och ridningen har alltid ALLTID vart min flykt från jobbiga grejer. Ridning är verkligen en del av friskvård då jag verkligen alltid vart lycklig i stallet. Jag blev presenterad för ridningen helt och hållet när jag och min mamma besökte ett stall i närheten. Efter det var jag extremt fast och vi letade efter närmaste klubb och skrev in mig direkt. Sedan dess har jag vart fast vid hästar i hela mitt liv.

En annan flykt jag även haft har vart träningen, grymt sätt att ta ut sin ilska på istället för att ta ut den på sina nära. Även träningen har gjort mig mer lycklig när ridningen inte fungerat och vice versa. Nu idag, står jag här utan ridning och utan gym. Bra mående från och till självklart. Men mycket lyckligare, inte lika arg. Visst spenderar en del tid i stall då jag både praktiserar och jobbar i ett stall vilket underlättar en del med mitt mående. Snart efter min rejäla dipp i slutet av oktober när de kommer till träningen ska jag åter till gymmet och bli starkare i min kropp och upp snabbare i vikt. Har mer ett mål med allt nu än vad jag hade när jag verkligen behövde gå och träna och rida för att faktiskt må bra. Men nu mår jag bra, har nästan varje dag ett leende på mina läppar och vill träna nu enbart för att bli starkare och upp i vikt. Stallet är jag nu i för att tycker det är så hemtrevligt och man kan alltid trivas där, en liten trygg punkt fortfarande fast min ridning inte är aktiv utan bara som jobb.

Min väg att må bra psykiskt har vart otroligt lång och tufft, men jag har lyckats. Fick ta den tiden det tog och har bara blivit starkare psykiskt med tanke på allt som har hänt.

Hoppas ni vill kika in på min blogg och läsa mer om mitt liv. Kramar

Min blogg: nouw.com/madelenekirk