Vissa dagar kan allt bara kännas allmänt hopplöst, den här pandemin kommer aldrig att  försvinna. Tror du att det var så de som levde under spanska sjukan tänkte? Att de var fast i en evig spiral av restriktioner och ekonomiska trångmål och att det aldrig skulle komma till någon ände? Säkerligen men den pandemin ebbade ut efter ett par år.

Det jag längtar efter mest just nu:

• Att få ha en full pilateskurs igen i Mjölby. Kunna instruera med mer handson-cues och inte bara med ord. Att inte behöva tänka på avstånd.
• Att kunna chilla lite mer. Jag är inte rädd för viruset utan jag är rädd för det som händer runtomkring. Den oron längtar jag efter att kunna släppa.
• Slippa använda munskydd på jobbet. Fast det har i och för sig inte bara nackdelar. Men jag längtar efter att kunna andas fritt.
• Träffa familj och brorsbarn mer. Som jag längtar efter det där lille gostrollet. Jag vill inte ha en egen bebis men jag lånar gärna brorsans.
• Fortsätta vara ute på plan och döma fotboll.
• Träffa mina vänner mer!