Fem en fredag vecka 37: Namn

Alltså min blogg har blivit så tråkig. Det syns på statistiken om inte annat. Eller så är det det att jag inte är lika aktiv i facebookgrupper längre. Bloggen syns säkerligen för lite. Egentligen har jag inte tröttnat men jag har inte samma inspiration. Det står still i huvudet. Sätter mig ofta för att skriva något inlägg men så står det bara helt still. Solen skiner iallafall utanför fönstret, det är fredag och jag har en ledig helg framför mig. Det ser jag fram mot! 
Jag tänkte iallafall delta i veckans fem en fredag. Den här gången handlar det om namn. Det är Elisa som hittat på fem en fredag.
  1. Har du eller har haft något smeknamn?
  2. Har du velat heta något annat?
  3. Vet du vad ditt namn betyder?
  4. Finns det något namn som går igen i din släkt?
  5. Matchar ett namn med personligheten?
1. Nej, jag har inget smeknamn. Som barn var det såklart Hannapanna och mitt bloggnamn är inspiration från ett smeknam som jag hade som barn. 
2. Ja, som barn gillade jag inte mitt namn. 
3. Hanna är ett namn med hebreiskt ursprung som betyder nåd. 
4. Det har jag faktiskt lite dålig koll på. 
5. Ja, det tycker jag. När jag var gravid med Alexander så pratade jag och Rickard om namn. De förslag vi hade var Oskar och Simon. När Alexander kom ut så kände vi direkt att "nä, det här är varken en Simon eller Oskar."
1 Annica:

skriven

För min del så har nog mycket handlat om min... brist på att avsluta och fullfölja saker och ting. Därför bytte jag blogg i somras och har inte riktigt kommit igen efter det. Tråkigt nog!
Jag kan förstå den där känslan av... brist på inspiration. Har den själv!

2 Geddfish:

skriven

Så var det med namn. En granne hade en liten dotter som hette Ulrika, men där blev det Fia och fattar inte likheten. Men det var väl lättare att säga.
Samma med mina tre barn av fyra. De hade ett namn i en vecka, sen blev det något annat, för det första kändes "fel" och nu blev det rätt. Det fjärde barnets namn höll måttet hela vägen.
Visst är det kul med namn!

3 Ugglanoboken:

skriven

Hannafialotta var gulligt, tycker jag. Roligt att läsa dina svar!

4 Robert W :

skriven

Kan man se på ett barn vad det ska heta? Vi hade namnen klara för både pojke och flicka eftersom vi inte visste könet i förväg.

Svar: Många får den här känslan när de ser sitt barn om namnet passar eller inte. Som jag skrev så passade inte Simon eller Oskar på den lille kille som kom ut. :-)
Hanna

5 Hanneles bokparadis :

skriven

vi firar namnsdag samma dag, den 5 januari 😀

Svar: Ja, det gör vi! :-D
Hanna

6 Kina:

skriven

Du skriver att din blogg har blivit så tråkig. Men vad är en tråkig blogg, och vad är en kul och inspirerande blogg? Jag tror det är så för alla, att man ibland inte känner för det här alls! Men då får det vara så! Jag skriver min blogg för att jag tycker om att skriva, jag behöver det. Självklart tycker jag det är kul om någon gillar den, men det är inte viktigt för mig! Fortsätt skriva om det känns viktigt för DIG!
Ang elisamatilda.se:s namnfråga så tycker jag precis som du att ett namn måste passa just det barnet som ligger där framför dig. Man känner liksom om det är rätt eller ej!
Ha en bra helg!

7 A ROOM OF MY OWN:

skriven

just det! jag tycker också att en kan se vad bebisar ska heta och inte. har du pilates ensam eller i grupp? eller kanske både ock?

Svar: Jag kör framförallt pilates i grupp men jag skulle vilja ha privatklasser med. Tex via Zoom eller Skype.
Hanna

8 Paula:

skriven

Du har ett fint och kort namn. Log när jag hörde diskussionen om sonen, Mitt äldsta barnbarn, fyller 26 i november, heter Simon Oskar. Dottern ville kalla honom Simon och jag fick välja andranamn...
Ibland drabbas man av bloggtorka. Det går över...

9 Musikanta:

skriven

Jag tröttnar också ibland på att blogga, men så ser man att det är många som tittat in och då får man ju fortsätta. Men jag skriver aldrig mer än ett par inlägg i veckan. När min äldsta dotter föddes 1958 ville jag att hon skulle heta Johanna. Det var en ung dansös på Operan som hette så och som jag hade träffat vid något tillfälle. Min mamma skrek av fasa när hon hörde det, som sjuksköterska kallade de pottan för Johanna. Så det blev Anna i stället som också var ovanligt som första namn då. Tio år senare hette var och varannan Anna och även Johanna är vanligt idag.
Ingrid

Kommentera här: