Fem en fredag vecka 37: Namn
- Har du eller har haft något smeknamn?
- Har du velat heta något annat?
- Vet du vad ditt namn betyder?
- Finns det något namn som går igen i din släkt?
- Matchar ett namn med personligheten?
Så var det med namn. En granne hade en liten dotter som hette Ulrika, men där blev det Fia och fattar inte likheten. Men det var väl lättare att säga.
Samma med mina tre barn av fyra. De hade ett namn i en vecka, sen blev det något annat, för det första kändes "fel" och nu blev det rätt. Det fjärde barnets namn höll måttet hela vägen.
Visst är det kul med namn!
Kan man se på ett barn vad det ska heta? Vi hade namnen klara för både pojke och flicka eftersom vi inte visste könet i förväg.
Du skriver att din blogg har blivit så tråkig. Men vad är en tråkig blogg, och vad är en kul och inspirerande blogg? Jag tror det är så för alla, att man ibland inte känner för det här alls! Men då får det vara så! Jag skriver min blogg för att jag tycker om att skriva, jag behöver det. Självklart tycker jag det är kul om någon gillar den, men det är inte viktigt för mig! Fortsätt skriva om det känns viktigt för DIG!
Ang elisamatilda.se:s namnfråga så tycker jag precis som du att ett namn måste passa just det barnet som ligger där framför dig. Man känner liksom om det är rätt eller ej!
Ha en bra helg!
just det! jag tycker också att en kan se vad bebisar ska heta och inte. har du pilates ensam eller i grupp? eller kanske både ock?
Du har ett fint och kort namn. Log när jag hörde diskussionen om sonen, Mitt äldsta barnbarn, fyller 26 i november, heter Simon Oskar. Dottern ville kalla honom Simon och jag fick välja andranamn...
Ibland drabbas man av bloggtorka. Det går över...
Jag tröttnar också ibland på att blogga, men så ser man att det är många som tittat in och då får man ju fortsätta. Men jag skriver aldrig mer än ett par inlägg i veckan. När min äldsta dotter föddes 1958 ville jag att hon skulle heta Johanna. Det var en ung dansös på Operan som hette så och som jag hade träffat vid något tillfälle. Min mamma skrek av fasa när hon hörde det, som sjuksköterska kallade de pottan för Johanna. Så det blev Anna i stället som också var ovanligt som första namn då. Tio år senare hette var och varannan Anna och även Johanna är vanligt idag.
Ingrid
skriven
För min del så har nog mycket handlat om min... brist på att avsluta och fullfölja saker och ting. Därför bytte jag blogg i somras och har inte riktigt kommit igen efter det. Tråkigt nog!
Jag kan förstå den där känslan av... brist på inspiration. Har den själv!