Jag läste hos My - LCHFingenjören om sug och om känslor. Det var som att få en smäll i ansiktet, yes det där är jag. Jag kunde sätta det hon skrev i relation till mig själv.  Det här med sug efter saker, det är så känslostyrt. Känslor triggar sug! Jag har haft en tuff vecka, jobbångesten är total och vad händer. Jo, suget kommer som ett brev på posten. Efter fyra månader med keto så är jag inte sugen på godis. Men däremot nocco. "Jag känner mig så nedstämd idag så då kan jag ta en nocco." Jag hittar anledningar till att upprätthålla suget och också på så sätt inte ta tag i mig själv att sluta.

Men är inte det lite så vi människor är. Istället för att ta tag i våra känslor så dövar vi dom med olika substitut. Varför är vi så rädda för att ta tag i det som känns jobbigt? Men jag antar att det bara är så vi människor är. Stenåldersmänniskan kommer tillbaka, bara det att vi har inga vilda djur att fly från utan andra mer diffusa saker som kanske inte alltid är så tydligt. En sak är säker, det är flykt att inte ta tag i sina problem och sopa under mattan istället.