Fokus återhämtning

Jag började lite på nästa uppgift idag eftersom det bara är två dagar emellan som uppgifterna ska vara klara. Så nu gör jag två uppgifter parallellt. Såg att det är minns lika många sidor som ska läsas i den andra uppgiften + tre föreläsningar ska gås igenom. Jag har att göra med andra ord men det är verkligen intressant. I den ena boken kändes det som att författaren hade personliga åsikter kring medicinering och att medicinering inte är så mycket att ha. På kort sikt såklart men inte på lång sikt. På det kommer jag grunda mina två frågor och reflektioner till seminariet. Verkligen intressant. En annan tanke som dök upp var "är man verkligen återhämtad om man måste äta mediciner för att fungera". Jag har inget svar och tänker att det nog inte finns några rätt eller fel utan att det är individens upplevelse av återhämtning som är det viktiga. Hmm, den här tanken kanske jag ska förfina och dela med mig av i arbetets diskussionsdel. 🤔 Det tål att tänkas på!
1 Madde:

skriven

Det är ju detta som är så svårt. Finns det något rätt eller fel? Tyvärr är så många så tvärsäkra på att just deras är den rätta.

2 Madde:

skriven

Det är ju detta som är så svårt. Finns det något rätt eller fel? Tyvärr är så många så tvärsäkra på att just deras är den rätta.

3 Kirsi:

skriven

Vilket intressant ämne och vilken intressant fråga du har. Mitt svar på det skulle vara; nej, man är inte återhämtad om man måste medicinera för att fungera. Min upplevelse av medicinering i just mitt fall av psykisk ohälsa, är att det varken botade eller hjälpte något. Det medicineringen gjorde var att lägga locket på allt som var knasigt och icke-fungerande, samtidigt som det lade till en väligt massa bieffekter att handskas med. Medicinering kan absolut behövas och ibland livet ut, men då ska det också göra nytta.
Jag ska sluta skriva nu, för jag känner att jag blir triggad av hela min situation och brist på stöd till rehabilitering och återhämtning.
Ha en bra kväll. <3

Svar: Tack för att du delar med dig av dina tankar. Du bekräftar lite den bild jag också har. Men jag har absolut inget facit och jag tycker det är intressant att diskutera och fundera över.
Hanna

4 Emma Engström:

skriven

Åh lycka till med uppgifterna, tror det kommer gå superbra! :D

5 ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★:

skriven

Visst väcker detta ämne tankar hos en? Jag har valt bort preventivmedel ur mitt liv och vet att det också fått min kropps hormoner att känna sig själva. Men samtidigt så tror jag att för någon annan kan det vara precis vad man behöver, oavsett piller om det är sådan du skriver om eller för hormoner är det nog värt att alltid tänka "vad är bäst för mig".

6 Fröken Rödlök:

skriven

Sånt här kan man nog diskutera fram och tillbaka hur länge som helst, det är nog som du säger, finns inga rätt eller fel utan alla individer bestämmer själva. Det är roligt när det man läser är intressant, det blir på något sätt mer lärorikt då =)

7 Sandra:

skriven

Hoppas du delar med dig av dina tankar sen för det skulle vara intressant, ett otroligt spännande ämne ❤ Äter man medicin för att fungera kan det vara ämnen i hjärnan som fattas, betyder det att man inte är återhämtad eller kan man vara det trots dagliga mediciner? Hmm nu kanske jag svamlar haha

8 Mösstanten:

skriven

intressanta tankar. Visst är det bäst om man kan klara sig utan mediciner. Men ibland behövs de.

9 Sara Stödberg:

skriven

Oj vilket, för mig, personligt och träffande inlägg det här är. Jag har adhd och medicinerar, samtidigt så har jag gått in i väggen. Jag var vuxen när jag fick diagnosen ADHD, jag har klara minnen från tiden utan och tiden med ADHD. Problemet med medicineringen är dels att den måste ställas in rätt annars är risken stor att man överpresterar (snarare kanske att man faktiskt klarar mer än innan och det är så skönt att man gärna tar i lite extra). Ja, det finns troligen få studier över hur medicineringen påverkar det fysiska men för många så är medicinering något som ger avsevärt mycket mer livskvalité än tidigare. Man hinner stanna upp och tänka innan man går på impuls, man får saker gjort istället för att sitta i något vakuum och prokrastinera (betala räkningar t.ex).
Om man inte är ”återhämtad” för att man behöver t.ex concerta för att fungera någorlunda normativt så skulle man kanske ses som utmattad från scratch?
Däremot, som utmattad med NPF-diagnos, så skulle jag aldrig ha kommit vidare utan att jobba med känslohantering osv det har varit A och O för mig.

Svar: Hej Sara! Jag har funderat ett tag på vad jag ska svara på din kommentar och kände att den får ett eget inlägg istället.
Hanna

10 Sarah:

skriven

Smart att göra dom samtidigt när dom ska in så nära varandra :) Najs att du tycker det är intressant :) Lycka till med uppgifterna :)

Kommentera här: