Jag hade godisuppehåll i över ett halvår. Men så började jag smyga in godiset (egentligen började det med att jag åt chips) och nu i december har jag gått all-in. Inga begränsningar alls. Det har lett till att jag mått riktigt dåligt. Alltså inte dåligt som i viktnoja men däremot illamående. Tänk dig en bakfylla light, så känns det för mig i kroppen när jag intar socker.

Så första januari kommer jag börja med keto, ungefär som lchf men mer strikt. Jag har varit skeptisk till om det kommer fungera med min träning. Framförallt löpningen men jag har letat fakta och är nu övertygad om att det är värt att testa iallafall. En person som inspirerat och peppat mig är Martina Johansson. Jag tycker att hon är fantastisk. Så hardcore som hon är kommer jag dock aldrig bli. Jag tror inte på att äta processade livsmedel eller gluten. Inte så processat som vetet är idag iallafall. Visste du det att på grund av utamarmade jordar så grönsaker inte lika näringstäta som för fyrtio år sedan.

Men jag måste understryka att jag absolut inte gör det för att gå ner i vikt. Det här handlar om att må bra. Inifrån och ut. Jag hoppas mest på att min mage kommer i balans. Att slippa ha ont. Enligt läkaren så har jag inte IBS med jag tror att hon avfärdade den teorin för snabbt. Så jag testar keto. Du hänger väl med på min resa?