Igår ringde klockan vid halv fem för jag skulle ta mig tidigt till Sollentuna. Den här gången fick jag åka själv men det gick ju bra det med. När jag kom fram till Sollentuna tog jag mig en halvtimmes promenad. Första i min utmaning, bara två kvar. Men det har jag redan skrivit i ett tidigare inlägg. Maten hade jag fixat dagen innan och planerat: baconinlindad halloumi och massor med grönsaker, varm choklad och till frukost blev det mina ketopannkakor. Alltså så mycket lättare allt blir när jag planerar. Att slippa fundera liksom.

Vi jobbade i våra basgrupper men vi var ju inte många. Vi som var där hade mandat att bestämma hur vår nästa stora basgruppsuppgift ska byggas upp. Vi ska jobba med exekutiva funktioner (tex svårigheter att ta initiativ, planera, tidsuppfattning, värdera sina handlingar med mera) utifrån en fallbeskrivning. Det kommer bli så spännande!

Anne, vår lärare berättade för mig och J att Storbritannien bestämt sig för att sluta använda sig av olika vedertagna diagnossystem för olika psykiatriska diagnoser. Om jag förstått det hela rätt är det för att de här gamla teorierna kring att psykisk ohälsa beror på kemiska obalanser i hjärnan inte stämmer. Hur många studier som än gjorts hittar forskarna inget stöd för att det skulle vara en obalans. Det som däremot får stöd är att olika trauman man varit med om påverkar, tex förlora en anhörig, förlora jobbet, bli sjuk och så vidare. Men varför drabbas då bara vissa av ohälsa, det tror man beror på att det finns en genetisk sårbarhet som gör att vissa har svårare att klara trauman. Extremt orättvist känner jag!

Nej, vet du vad! Det här blev kanske ett litet snurrigt inlägg. Jag har inte brytt mig om att korrekturläsa och har bara skrivit ner tankarna som de kommer. Får vi se om jag ändrar imorgon... Godnatt säger jag nu iallafall! 😴😴😴