Från soffpotatis till löpare, pilatesintruktör och fotbollsdomare
Det här är ett gammalt inlägg som jag tänkte damma av. Jennie ville gärna att jag skulle berätta om min träningsresa. Det här inlägget skrev jag första gången till Madeleines julkalender. Det är iallafall två år sedan. Men bra inlägg går aldrig ur tiden.
Jag älskar att få inspirera och peppa andra till träning och hälsa. Med fokus på hälsa och inte viktnedgång eller utseende. Pekpinnar är inte min grej heller. Jag tänkte idag dela med av resan som jag gjort. Från bokstavligen talat en soffpotatis till att träna mycket själv men även inspirera andra till träning och hälsa. Så nu kör vi!
Jag har aldrig varit den där personen som gillar att träna. I gymnastiken i skolan var jag mer frånvarande än närvarande och särskilt bollsporter ville jag inte vara med på. Att få negativa kommentarer mot mig varje gång jag inte motsvarade lagkamraternas förväntningar var inte så särskilt kul. Istället valde jag att strunta i det. 2005 följde jag med min man på en fotbollsmatch. Det var småkillar, sisådär 8-10 år gamla och det såg roligt ut när han dömde så jag kände att ”det där ska jag testa”. Mia på förbundet tyckte nog att jag var lite galen men lät mig börja döma 11-mannamatcher fast jag egentligen inte var behörig för det. På den tiden var det inte många tjejer som dömde i Östergötland. Vi var tre och de ville ha upp fler tjejer till att döma.
Jag dömde några matcher där och tyckte att det var roligt. Det gick såklart allt annat än bra men jag fortsatte att kämpa och lärde mig mer och mer. Men, då kom jag till nästa problem. Som fotbollsdomare måste man ha god kondition. Orkar inte kroppen så orkar inte huvudet heller och jag var tvungen att ta tag i min träning. Oj, oj, oj, det var inte det lättaste. Stackars maken min hade världens jobb med mig. Jag orkade ingenting och hade inte den där mentala viljan att verkligen pressa mig. Men skam den som ger sig. Jag fortsatte kämpa på och har idag sprungit ett halvmarathon och mängder med femkilometers lopp och några millopp.
Pilates upptäckte jag första gången runt 2005 när Mari Winsor (en stor pilatesinstruktör i USA) sålde sina träningsdvd:er via tv-shop. Jag kände direkt att det där nog kan vara något för mig så jag beställde hem filmerna och körde på hemma i mitt vardagsrum, med en liten Samuel klättrandes på mig. Jag har haft långa perioder när jag inte tränat någon pilates alls men det har alltid varit något som gjort att jag kommit tillbaka till träningsformen. I april 2015 bestämde jag mig för att köra igång igen och nu kan jag verkligen inte vara utan denna fantastiska träningsform. Jag utbildade mig till instruktör 2016 men kände att den utbildningen gav för lite så nu har jag utbildat mig till pilatesinstruktör inom Basi Pilates. En utbildning som är internationellt erkänd och som ger en hög kompetens som pilatesinstruktör. Det är min stora dröm, som jag inte kan släppa, en egen pilatesstudio där jag får arbeta med det som jag brinner för allra mest. Träning, hälsa och motivera och inspirera andra. Tänk vad saker och ting kan ändra sig.
Har du hittat den där saken som ditt hjärta bankar för och som du inte kan släppa? Kör på, våga lyssna på dina drömmar. Min väg har inte varit spikrak. Det har varit hinder och vissa har känts oöverstigliga men jag har inte gett. Det tycker inte jag att du ska göra heller. VÅGA!
skriven
Tycker du är en sådan inspiration just för att du inte är fokuserad på utseende eller vikt utan att vara hälsosam, det är det viktiga. Kul att få läsa din resa och vad som inspirerat dig.