Vad är det då som fått mig att fortsätta under åren? Jo, kärleken till sporten, hur mycket jag älskar att få vara ute på plan och döma. När allt bara flyter på, fin fotboll, schyssta närkamper och bra snack med spelarna. Då är det helt fantastiskt att få döma! Jag brukar tänka när jag får kritik att det inte är Hanna så får kritiken utan den rollen som jag går in i när jag går ut på plan som domare. Jag upplever inte att jag som tjej har det tuffare på plan än mina manliga kollegor. De lag som jag vet innan är snackiga till exempel är inte mer snackiga när jag kommer ut på plan jämfört med manliga domare.

Klimatet på fotbollsplan, där har man som ledare en oerhört viktig roll. På plan märks det direkt, de lag som är ledda av tränare som lärt spelarna att fokusera på rätt saker har ett bättre klimat. Det är oerhört viktigt, särskilt i ungdomsfotbollen. Det är som välbekant att barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Ledarna är ungdomarnas förebilder så det ligger ett stort ansvar där att visa hur man är schysst på plan.