Kill your darlings
Jag läste ett inlägg hos Matilda om att tänka snälla tankar och jag har haft en dag när jag gjort precis tvärtom. Jag fortsätter på det spåret nu medan jag skriver det här inlägget. Vet du att jag är helt värdelös på att tänka snälla tankar och peppa mig positivt. Jag har skrivit det förut men det finns ingen som är så elak mot mig som jag själv är. När ska jag bli vuxen på den punkten? Jag är bra som jag är och jag duger. Jag behöver inte vara någon annan än den jag är. Och basta!
Jag skrev ju imorse att jag skulle springa löptest men det blev inställt. Det får bli en annan dag istället. Finns fördelar med det och inmorgon ska jag och Rickard köra löptestintervaller fast utan att springa testet på riktigt. Mer löptestångest med andra ord. Eller så får jag mer trygghet. Det kan bli hur som haver.
PS: Visst är det ironiskt att jag skriver ett inlägg om att vara snäll mot mig och så är jag precis tvärtom i inlägget. DS
PS 2: Rubriken kanske är lite orelaterat, men jag kom att tänka på uttrycket. Tror det var i sammanhanget när jag fortfarande var aktiv återförsäljare för Forevers produkter.... Tänker att det handlar om att släppa på det som bryter ner en, att man har vissa favoriter (inte personer) som man säkerligen skulle må bättre utan. Att våga släppa taget och fokusera på det som bygger upp. Även om det innebär att det blir "tomt". Men det här är min tolking, jag kan ha helt fel. DS
skriven
Känner så väl igen mig, är det inte lite så vi människor är? Vår värsta fiende, att lite måla upp allt det man ogillar med sig själv istället för att ge sig själv den saken att man faktiskt duger som man är? Brukar tänka på dikten som de alltid läst upp på sonens skola, nu har han ju slutat men hans skola har kristen profil och jag älskar den dikten. Den får mig alltid att tänka bortom allt det onda jag säger till mig själv:
"En ädelsten i din hand
Jag är fin för du Gud har skapat mig.
Jag är dyrbar för du älskar mig.
Skön är jag i dina ögon,
en ädelsten i din hand
Därför kan det kvitta om någon säger
att jag är värdelös och dum.
In i mitt hjärta
viskar sanningen:
att jag är värd mer än guld.
Jag är din ögonsten, din hemliga skatt.
Du är glad att jag finns till.
Jag vill tacka dig så länge jag lever
och aldrig glömma vem jag är."