Frustration

Jag sprang löptest i vintras och några dagar senare blev jag sjuk. När jag var frisk från sjukdomen körde jag direkt igång med keto. Så träningsmässigt har det här året varit jobbigt och nästan varje pass har känts som  att jobba i uppförsbacke. Jag har dock inte hållt strikt keto sedan i vintras (mer om det i ett annat inlägg, blir för mycket att skriva om det med här). Idag är en sån här dag när det känns som att kroppen jobbar mot vad huvudet vill.  Jag kom på x antal anledningar till att inte ge mig ut. Till slut hade jag inga ursäkter kvar och jag gav mig ut i skogen och sprang några kilometer. Det var på tunga ben. Jag vet att det finns logiska förklaringar till mina tunga ben:
- lopp i måndags som jag dessutom sprang mer eller mindre illamående hela vägen. 
- sömnbrist fortfarande även om den börjar minska.
- sen funderar jag över hur mycket koffeinet faktiskt påverkar kroppen. Idag var första gången som jag kör ett pass utan koffein i kroppen. 
Det finns bara en väg och det är framåt. Jag vet att jag ska vara nöjd med mitt pass. Jag sprang ju några kilometer precis som jag tänkt mig. Alla pass som blir av är bra pass även om det kanske inte blir som man tänkt sig från början. Hade benen vunnit så hade jag gått hem och det gjorde jag inte!
Men jag upptäckte att klockan har blivit knäpp. Jag sprang 4 kilometer vilket var alldeles lagom med tanke på dagens form. 
 
 
1 Joanna:

skriven

Åh, vad skönt att komma ut och springa. Känslan efteråt brukar ju vara helt underbar.

2 Marie:

skriven

Du är stark som utmanar dig själv, jag tror, vet ej men tror jag hade avbrutit

Kommentera här: