Min mage har varit dum nu ett tag och jag ska inte klaga för jag vet vad det beror på. För mycket intag av det som jag vet att jag får ont i magen av. Strax innan lunch fick jag väldiga kramper i magen men pillade i mig av maten ändå och sen gick jag och la mig och sov en timme. Kände mig lite bättre men det låg och lurade. Jag hängde ändå med Rickard och Sofia ut på ett löppass, det är bara att avbryta om det inte går. Redan under uppvärmningen kände jag blaha och Sofia och Rickard sprang i ett tempo som normalt sett inte är något problem. De kom längre och längre i från mig och jag började gå en bit istället och snart var jag framme vid startplatsen där de väntade på mig. Sofias plan var att springa långa intervaller och jag tänkte idag att jag skulle göra samma sak men redan efter 200 meter kände jag att det inte var någon idé. Jag promenerade i snön och inte ens det faktum att det knarrade under fötterna och att det snöade fint kunde få mig på bättre humör.

Efter en stund tänkte jag att det jag behöver är korta och snabba intervaller (inför löptestet på lördag) och precis där vi sprang finns en backe så jag valde att springa backintervaller i snön. Tappade räkningen efter fyra eller om det var fem men tänkte att jag skulle göra tio och det blev minst tio backintervaller. Därefter körde jag sprint mellan stolparna, så det blev kanske totalt trettio intervaller. Jag ville maxa men på det hala underlaget vågade jag inte riktigt trycka i från. Det blev ett bra pass fast jag varvade tårar med att springa. Har nog aldrig varit så ledsen under ett pass och inte ens nu har jag en bra känsla fast jag vet att jag gjorde ett riktigt bra pass med tanke på dagens förutsättningar. Hur gick det med magen då? Den kände jag inte av alls över huvudet taget. Blir inte klok på min mage faktiskt.