I förmiddags sprang jag på löpbandet och idag fick jag bokstavligen tvinga mig att springa. Inspirationen var låg och jag kände bara blaha. Det kan man kanske inte tro när man ser alla peppiga inlägg som jag delar med mig av. Men som sagt, jag fick slita för mina två kilometers tempoträning. Jag har alltid avskytt just tempoträning så att jag faktiskt tog mig igenom ett sådant pass tänker jag är värt att ge mig själv en klapp på axeln för. Jag vet ju att svackan snart vänder.