Imorse när klockan ringde så var min första tanke att nej jag ska inte upp. Men så kom jag på att jag skulle ju till skolan idag för terminens första närträff. Vi har lunchrast nu så jag passar på att kika in en sväng. Vi har pratat om terminsutvärderingen och kommande uppgifter. Nu efter lunch antar jag att vi kommer prata om etiska dilemman. Det tror jag kommer bli en väldigt intressant och givande diskussion.

Jag snubblade över citatet ovan på facebook idag.Tycker det är så talande på något sätt. Vi är alla känslomänniskor och att inse att man inte behöver göra det som den första känslan säger att man ska göra tänker jag är en träningssak. Hur lätt är det inte att låta känslorna påverka hur man lever sitt liv. Känslor är lite som tankar också. Jag tänker att känslor precis som tankar kommer och går och jag kan hela tiden göra att aktivt val vad som ska få styra. Känslorna eller förnuftet? Sen finns det såklart vissa situationer där man kanske måste gå på känslan för att våga utmana sig själv och inte fastna men jag tror att det är farligt att lita helt på känslor. De kan ta oss på avvägar. Vad tänker du om citatet?