Jag fick frågan från Madeleine om jag inte kunde berätta lite mer om föreläsningen som jag tittade på idag. Föreläsningen handlade om trauma och psykiska sjukdomar ur perspektivet människor som flyr sina länder på grund av krig. Föreläsningen började med en sann, gripande berättelse om en kvinna som förlorade först sin man och sedan sin lilla femåriga flicka. Mamman flydde efter det med sina två tonåriga pojkar. Det var fruktansvärt att lyssna på och jag ville nästan inte fortsätta. Tårarna brände bakom ögonlocken. Efter den starten kom föreläsaren in på att dela med sig av sina erfarenheter kring posttraumatiskt stressyndrom, orsaker till det och varför man drabbas. Att det finns behandling och att man aldrig ska acceptera att få det svaret att det inte finns behandling.

Jag skrev färdigt uppgiften som hörde till och vet redan nu att jag är godkänd. Det var snabbt genomgånget av läraren. Fick bra kritik så det känns bra.