Ur en domares perspektiv
I eftermiddags var jag ute och dömde med J och A, sista seriematchen för säsongen. Nästa helg när alla serier slutar så kommer jag inte kunna döma något då jag jobbar. Surt sa räven. Det känns knappt att säsongen börjat och nu är den redan slut. Det kommer säkerligen bli en del cupmatcher framöver men som det ser ut nu så har jag dömt min sista match. Matchen var en välspelad tillställning utan en massa gnäll och fokus på rätt saker. Kul! Tur med vädret hade vi också, här där jag bor var det rätt så grått och dant men dit vi skulle var det sol och riktig sensommarvärme. Underbart ju!
Det har varit ett konstigt fotbollsår. Där på vårkanten så hade jag så svårt att hitta engagemang till att träna och hålla formen uppe. Jag visste ju att det säkerligen skulle bli matcher att döma. Frågan var när. Men säsongen kom igång så jag har fått vara ute på plan och döma. Grymt kul!
Alltså perfekt väder! Och konstgräsmatta.😍😍😍 Jag blir alltid glad av att komma till den här arenan. Här har jag dömt många matcher!
Vet du vad jag tänkt den här veckan. Det spelar ingen roll hur mycket skräp jag ibland får ta i vissa matcher så kommer jag ändå aldrig sluta döma fotboll. Inte förrän kroppen säger i från på riktigt. Kärleken till att få komma ut döma är alldeles för stor. Det negativa är en yttepytte del av det. Så liten att den inte räknas.
Men hur hanterar man kritiken man får som domare då? Jag hörde något så bra för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men det är något jag tagit fasta på. Personen sa att kritiken inte är riktad mot personen utan den rollen man kliver in i som domare. Alltså tänker jag att det inte är jag som person som får kritik utan den roll jag är i när jag är på plan som domare. Utan det tankesättet tror jag att jag tagit åt mig betydligt mer än vad jag gör. Mest frustrerad blir jag i de matcherna där det inte spelar någon roll vad jag gör. Om jag blåser är det fel, friar jag så är det fel. Hittar jag en enkel frispark att lugna ner spelet med så är det också fel. Som tur är så är de här matcherna väldigt få. Nyckeln är att kunna kommunicera på plan. Inte hela tiden såklart men där det behövs. Sen också att lära sig att känna igen situationerna, "är det här en situation där jag som domare kommer vinna eller kommer jag bli nersnackad". Känner jag att jag inte kan vinna så tar jag inte diskussionem. Jag blåser och sticker istället.