Gästblogg: Kirsi

Alla har vi hört berättelser om hur livmoderbärare nonchaleras när de söker vård för livmoder- eller vaginarelaterade besvär. Man (kvinna) behöver inte leta länge för att hitta skräckhistorier om hur symptom ignoreras och personens smärta och besvär inte tas på allvar. Diagnoser som exempelvis endometrios och vestibulit undviks och rätt behandling uteblir.

Vi har alla hört berättelserna. Vi alla känner någon som lider i tysthet, för att vården gång på gång nedvärderar både personen som söker vård och symptomen hen kommer med. Vissa ser mönster och anser att det är ett systematiskt nekande av “kvinnoproblem”.

Många av oss har egna berättelser att dela och det är precis det jag ska göra nu. Efter mitt senaste besök hos kvinnokliniken började jag fundera på varför det egentligen ska vara så svårt att få rätt hjälp. Beror det på ett systematiskt patriarkalt diskriminerande?

Jag heter Kirsi och driver bloggen Kirsi.se. Det är ett viktigt ämne som jag vill lyfta och jag är tacksam för att Hanna låter mig göra det på hennes blogg.

Riklig eller “riklig”?

Min mens har alltid varit oregelbunden och riklig. Som tonåring fick jag ofta höra att mensen ser riklig ut, men är inte det. “Egentligen kommer det bara några milliliter, det är ingen fara,” kunde barnmorskan säga. Mensen skulle också bli mer regelbunden när jag blev vuxen. Nu när jag är vuxen och använder menskopp (fortfarande med väldigt oregelbunden mens) kan jag bli riktigt arg när jag tänker på det sätt min upplevelse nedvärderades så många gånger.

Min menskopp rymmer 30 ml. De första fem(ish) dagarna av min mens blöder jag så mycket att koppen måste tömmas (rinner över) ungefär varannan timme. Det är mer sällan på natten, även om jag ofta vaknar för att det rinner överallt igen. Om vi sedan minskar det en del (eftersom ibland kissar jag innan det rinner över, så det är inte alltid en till-kanten-full kopp vid tömning), och säger att sju gånger per dygn töms en full kopp.
Sju gånger 30 ml. Det är 210 ml. Det är två deciliter blödning varje dygn, inte några futtiga milliliter. I ungefär en vecka. Sedan minskar det och håller på i ytterligare en vecka.

 
Ingen mängd utan längd

Ja, du läste rätt. Det är vanligt att min mens varar i 10-14 dagar. Håller den sig under en vecka, räknas det mer en mellanblödning. Ofta gör det riktigt ont i hela mellandelen, mellan brösten och knäna. Det har blivit lite bättre med smärtan sedan jag började göra tacksamhetsövningar med månen och det gudomligt kvinnliga. Det är inte alltid blödningarna slutar efter 14 dagar. För något år sedan blev jag skickad till akuten med hot om blodtransfusion efter att december-mensen fortfarande var i full gång i mars.

Orsaker

Vad beror alla överdrivna blödningarna på då? Det är det ingen som vet. Ingen verkar riktigt intresserad av att hitta några orsaker heller. Jag hade cellförändringar under en period för några år sedan, men de löste sig utan att blödningarna ordnade upp sig.

När jag söker vård tar de prover, gör ultraljud och säger att allting ser fint ut. Inga konstigheter på proverna. Inga cystor, inga kvarvarande bebisar från förr i världen. Livmoderslemhinnan ser alltid lite tjock ut och slutsatsen är alltid att mensen kanske kommer snart. Vid ett tillfälle bråkade jag till mig extra prover, när läkaren föreslog att allt berodde på hormonella obalanser. De proverna visade sig vara helt normala.

Behandlingar

P-piller. Hormonspiral. Andra sortens hormoner. Alltid tabletter. Alltid hormoner. Alltid är det hormoner som är lösningen på besvären. Det gör mig både förbannad och ledsen. När man inte ens har klart för sig vad orsaken till symptomen är, så ska man väl inte behandla symptomen? För mig låter det jättekonstigt och ganska farligt, faktiskt.

Jag har provat hormonpreparat flera gånger under olika perioder i livet, med väldigt jobbiga resultat. Jag vill inte behöva stå ut med mängder av hemska biverkningar, när ingenting ens blir fixat. Och var hamnar alla utkissade hormonrester? Jag vill inte ha någon del av det.

Mitt val har lett till att jag får stå ut med att periodvis blöda två deciliter om dagen. Efter akutresan på grund av lågt blodvärde har jag gått med på att äta gulkroppshormon de gånger blödningen inte vill sluta. Både kroppen och samvetet skriker av dem också, men så har det fått vara.

Det senaste läkarbesöket

För en vecka sedan var jag till livmoderkliniken igen, för att blödningarna varade långt över en månad igen. Det var ungefär samma diskussion som alla andra gånger. Tjock livmoderslemhinna, olika sortershormonpreparat, bla bla…

Det som var ovanligt var ett vävnadsprov inuti livmodern och att läkaren tog upp en behandling som de inte har föreslagit tidigare. Hon pratade också om att avlägsna livmodern helt och betonade hur man inte gör det om cancer är frånvarande. Och däri ligger då orsakerna till att jag är arg på livmodervården.

För det första

Jag har under 20 års tid aktivt sökt vård för riktiga och besvärliga problem. Varför var det här första gången det togs prov på livmoderslemhinnan? Det finns, tydligen, en behandling som ska minska blödning genom att man bränner livmoderslemhinnan. Varför har inte den föreslagits tidigare?

Svaret var detsamma som med att avlägsna livmodern - det gör man inte.

För det andra

Man vill gärna inte göra behandlingen på någon så ung (38) och fertil som jag. Struntsamma att jag som person lider av att ha en trasig livmoder och är fullt medveten om att jag aldrig kommer vilja vara gravid igen. Det finns en teoretisk möjlighet för mig att bli gravid under några år till, alltså måste den möjligheten bevaras till varje pris. Mot min vilja. (Skulle jag välja att bli gravid, så skulle jag få skit för alla risker det innebär för barnet med en så gammal mamma.)

Vad är det för synsätt? Att jag som kvinna endast har ett värde om jag kan hiva ut ungar i världen? Att jag är dum och inte kan ta egna beslut gällande min kropp och mitt liv?

För det tredje

Jag förstår att ingrepp innebär risker och att man ogärna gör onödiga såna, men det finns ju andra ingrepp som ingen gnäller något alls om. Bröstförstoringar är helt okej att göra, till exempel. Om jag hade gått halva livet med ryggbesvär, så tror jag inte att någon hade undanhållit behandlingar eller haft som allmän policy att det gör man bara inte.

Min slutsats, baserat på mina egna erfarenheter och betraktelser, är att vården definitivt diskriminerar och nedvärderar livmoderrelaterade besvär.

Vad tror ni?

1 Matilda Berlin:

skriven

Men åhhh! alltid så intressant att läsa om gästbloggare =) Kram <33

2 PT Lilla Ax:

skriven

Förstår din frustration och har tyvärr hört andra som delar din upplevelse. Personligen har jag bara mött förståelse och seriös hjälp även när det gällt min livmoder :) börjar känna mig unik :)

3 Jennysvardag:

skriven

Fy så jobbigt att ha det så. Att blöda mycket är ju inget kul alls. Hoppas att hon träffar en bra läkare som tar problemet på allvar

4 Amanda :

skriven

Så kul med gästbloggare

Svar: Jag ser gärna en mer engagerad kommentar nästa gång som visar att du läst inlägget.
Hanna

5 Evelina:

skriven

Men gud vad jobbigt med så mycket blödningar. Är så jobbigt att inte få den hjälpen man behöver inom vården

6 sofia:

skriven

Åh fina, fina Kirsi så kul att hon gästbloggar här! Det är så viktigt att prata om just denna ämne för det pratas för lite om. Lider med dig att du har såna problem med mensen. Det är så jobbigt när man inte bli tagen på allvar när man ber om hjälp! Jag hade också såkallat rikligt med blödningar innan jag fick barn, efter det så har det blivit lite bättre iaf tack och lov. :)

7 Anna:

skriven

Usch, det låter verkligen otroligt jobbigt. Såklart ännu värre när man inte känner att man får gehör och hjälp för sina besvär. Peppar peppar, så har jag inte själv, eller någon nära mig, gått igenom liknande så jag kan inte riktigt relatera till att det diskrimineras på det viset inom vården. Jag håller tummarna för att Kirsi får komma till någon som kan agera på besvären.

8 Pärla:

skriven

Upplever ofta att vi livmoderbärare har svårare att få hjälp med saker som tillhör den regionen. Förstår inte varför egentligen, speciellt när vi själva veta vad vi vill, varför ska man då behöva lida istället?

9 Sofie:

skriven

Så himla bra inlägg. Vad tråkigt att du fått uppleva det så :( jag upplever detsamma som du. Inte helt men nästan och får ingen respons. Skitjobbigt för min vardag påverkas. ❤

10 Daisy:

skriven

Vad bra inlägg , vi behöver vara uppmärksamma på vår kvinno kropp! Det är så viktigt

11 Therese Carlsson:

skriven

Jag har aldrig hört talas om menskopp så detta var för mig första gången som jag hör om detta. Känner mig dum som inte hört om detta förut

12 Kamilla:

skriven

Men oj är min första tanke. Jag som själv alltid haft lite mens och i fyra dagar är väl åt andra hållet då. en av mina dagar dag 2 är mer men inte i närheten av dig. Jag blir ledsen när du skriver att läkare och bsk ignorerat dina besvär. Att ta bort livmodern är ju ett jätte stort beslut och är det säkert att blödningarna minskar om man gör så? Jag har inga råd mer än att stå på dig . Kram från mig.

13 Fnulan:

skriven

Kirsi, fy för in i bövelen vilka upplevelser du är med om när det handlar om det mest naturliga hos oss kvinnor. FY. Jag förstår verkligen att du skulle vilja ta emot hjälp om du fick, ingen vet vad du går igenom. Det är ditt (under)liv <3

14 Fröken Rödlök:

skriven

Jag blir riktigt arg på det jag läser - att det verkligen är så här på riktigt. Det är läskigt!
Vad var det som gjorde att det helt plötsligt föreslog behandlingen nu när du haft besvär så länge. Ofattbart!
Jag hoppas du får hjälp snart och slipper besvären. Många kramar.

Vad roligt att du har gästbloggare, Hanna =)

15 Jennifer:

skriven

Så himla viktigt ämne att lyfta fram och visa verkligheten för hur de ser ut för en del livmoderbärare. Så fint av dig Kirsi att lyfta fram ämnet både på din blogg och som gästbloggare. Du är så jädra bra!

16 Madde :

skriven

Det är så jobbigt med riklig mens. Är så glad över att min (förhoppningvis) är över. Menskopp har jag aldrig testat, men det kanske hade varit bra så man verkligen såg hur mycket det var.

17 Julia:

skriven

völdogt spännande inlägg! Hur kan vården ens få göra så här! Om det faktiskt kanske finns en möjlighet att slippa dessa problem varför inte då göra någonting åt det! Vad arg jag blir när jag läser detta. Bara för man är fertil som kirsi skrev i några år till så tror jag hellre man vill må bra än att skaffa fler barn. För som sagt varför ska man göra något mot ens vilja! Nej detta är innerligt fel och tycker hon ska kriga för detta! Kram

18 Mösstanten:

skriven

Du måste ju förlora mycket blod och det är en stor hälsorisk. Jag hade myom, alltså muskelknutor i livmodern och blödde som bara den. En gång svimmade jag i badrummet och åkte sedan till akuten. Det behövdes två påsar blod för att få upp blodvärdet. Så småningom i 40-årsåldern fick jag livmodern bortopererad. Det var inte cancer jag hade.
Jag hade redan tre barn. Så skönt det kändes efteråt. Jag kände mig inte på minsta vis mindre kvinnlig.

19 Jennifer:

skriven

Tyvärr så ignorerar vården många :( Tråkigt att läsa om din resa :(

20 Madelene:

skriven

Så intressant att få läsa någons historia kring mensen. Fy asså att blöda lång över en hel månad (om jag fattade de rätt?)
Jar själv haft/har problem med min mens. Och är förjävligt. Haft de i 5 år och de sa att de skulle bli mer reglbunden efter ca 2 år, men nej. Den kom när de kände för de och så blödde jag kanske i 2 veckor och världens kramper och kräkningar. Fått en lösning för de nu med ppiller och skippar helt mensen nu så skönt och har inte behövt stanna hemma från skolan nu.
Jag hoppas verkligen att det löser sig på något sätt för kirsi med hennes blödande.

21 deveny:

skriven

Dette er kjempe kjipt. Dette er vanskelig å ta stilling til. Men jeg skjønner at dette er vanskelig å leve med. Jeg har også hatt uregelmessigheter og smerter. Det meste ga seg etter en operasjon i hodet.

22 Michelle :

skriven

Jag håller med att vården är inte det bästa idag . Verkligen tråkigt att de nedvärderar . Man önskar vården kunde va bättre o inte bara tänka på hur mkt pengar de drar in utan mer på personens hälsotillstånd . Roligt att kirsi får gästblogga hos dej 💕

23 Emelie:

skriven

Men så hemskt att du inte får den hjälp som du behöver och vill få! Varför lyssnar de inte mer på vad du vill? Sorgligt! Hoppas du ändå får den hjälp du behöver snart så du slipper må så dåligt 😔

24 Jenny:

skriven

ÅH va jag håller med dig!!!
Jag har riklig mens och den är rätt så besvärlig, men jag har inte känt att jag inte fixar det.

Däremot har jag en vän som har endometrios, hon har haft sånna besvär och har så jävlar ont att hon är låst till hemmet några dagar varje månad.
Hon har i så många år sökt hjälp utan att få någon alls. Tills för några år sen då hon fick diagnosen endometrios. Dock var det typ bara diagnosen hon fick och inte någon hjälp med hur hon ska må bättre.

Hade detta varit män som lidit av dessa besvär så hade det här varit löst för längre sen!! LÄNGE SEN!!!

Kram kram

Ps. och jag tycker man ska ha rätt att bestämma över sin egen livmoder, i alla fall om man har fått barn och är lite "äldre" och vet att man är klar med barn och vet att man inte kommer att ångra sig.

25 Tess:

skriven

Vilket otroligt viktigt inlägg! Jag håller verkligen med. Jag har haft otroligt stora besvär med smärtor vid mens och har bara fått höra år ut och år in att "allt ser normalt ut". Nu har jag inte varit inne på tre år pga två täta graviditeter men jag bävar inför att söka hjälp igen... Som sagt, ett så himla viktigt ämne som behöver lyftas om och om igen. Tack! Kram

26 Maria:

skriven

Men fy vad jobbigt du måste ha när du har mensen. Jag klagar bara när jag har 7 dagar. Men om du har 10-14 dagar. Sen om du blöder så mycket. ❤ Måste kännas jobbigt. Hur kan man säga så till en, det är väl klart att du ska få hjälp som alla andra som har problem med andra saker.❤❤ Usch jag är alldeles för feg när det gäller p-piller eller spiral.

27 ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera specialpedagogstudent och doula ★:

skriven

Intressant, jag tänker lite på att de sagt att man inte får. Min anhöriga var 39 när hen tog bort sin livmoder var inga konstigheter med det. Hen blödde också mycket.

28 Kirsi:

skriven

Tack så mycket för att jag fick gästblogga hos dig! <3 (Haha! Jag har svaga minnen av att jag redan kommenterade detta i morse, men jag är inte helt säker.)

Svar: Tack själv! Nej det tror jag inte att du gjort. :-) Kan inte heller minnas att jag sett någon kommentar från dig.
Hanna

29 Lexochlogan :

skriven

Ja det där med livmodern och mensen är en gåta för sig, jag har alltid haft jobbigt med min med även om jag aldrig blött så mycket men annat krångel. Hoppas du får hjälp Kirsi och kul med gästblogg

30 Sarah:

skriven

Så tråkigt att höra att hon inte har fått hjälp :/ Så dåligt att dom inte hade tagit provet innan när hon sökt hjälp så länge..

31 Amanda:

skriven

När jag var yngre så hade jag också riklig mens men blödde mest de första dagarna och sen blev det mindre. Men att gå sådär i flera år hade jag aldrig klarat av! Det är ju hemskt att man inte ska få hjälp om man lider av sin mens. Nej usch tycker synd om henne. Men är inte alls kul :/

32 Therese:

skriven

Men herregud. Det är ju vansinne att det faktiskt får gå till så här. Jag tyckte jag blödde mycket och länge när jag var yngre, men det är ju ingenting mot det här. Det måste ju påverka livet något enormt och låter ju rent av farligt =/ Tragiskt nog så tror jag tyvärr det hade sett helt annorlunda ut om det var män som var påverkade.

33 Mirre:

skriven

Jättefint att du uppmärksammar Kirsi, hennes blogg gillar vi

Svar: Jag med!
Hanna

Kommentera här: