Det här inlägget som jag ska skriva nu kanske inte passar in så bra bland all träning och vardag men jag vill dela med mig ändå. För att det är en del av mig som alldeles för sällan kommer fram. Jag har varit kristen ända sedan jag var barn och min tro är något som jag alltid bär med mig. I veckan träffades vi igen i vår cellgrupp. Helt underbart att få träffa mina vänner från kyrkan. En plats jag sällan besöker då det för det mesta antingen krockar med mitt jobb eller mitt dömande. Därför är det så bra med cellgruppen, där jag får träffa mina kristna vänner, vara en stund i bön. Något som jag alldeles för sällan tar mig tid att vara men som jag vet att jag behöver.