När inget annat finns kvar att göra

Jag läste hos Bloggkommentatorerna att Marianne nu får hjälp så att hon kan bo kvar. Elaine har skrivit så fint:
Jag reagerade dock negativt på ett ställe i Bloggkommentatorernas inlägg: 
"Medmänsklighet är fint, men mänskligheten är komplicerad. Jag tycker det är mycket mer rimligt och säkert att låta lagar se till att alla medborgare får den hjälp de behöver, istället för att låta varje behövande själv övertyga folket om att hjälpen är tillräckligt viktig."
Men vad gör man när samhällets skyddinsatser inte fungerar. När man hamnar utanför helt? När man inte kan få hjälp någon annanstans alls över huvudet taget. När alla möjligheter är uttömda. Vad finns då kvar än att vädja till privatpersoner?
Jag tänker att om man ber om hjälp från andra på det här sättet så har man inget annat kvar att göra. Man griper efter sista halmstrået.
Det är när lagarna och skyddsnäten inte fungerar som människor är tvingade att gå ut i media. Där har politikerna en skyldighet att täppa till hålen så att ingen ska falla mellan stolarna. Fint att hon fick hjälp och att det ordnade sig för henne. Det är medmänskligheten som får rycka in när människor är desperata och myndigheter står handfallna. Tills politikerna har täppt till hålen är det fint att det finns människor som vill och kan hjälpa andra människor i nöd.
1 Kamilla:

skriven

Jag blir så glad och stolt över Sveriges medborgare som tar sig samman och ställer upp för en medmänniska i kris. Det är Sverige när det är som bäst!

Svar: Jag också. Blev så glad när jag läste att hon fick hjälp.
Hanna

2 Kirsi :

skriven

Jag sitter ju i lite samma situation. Nu har min inkomst sedan oktober inte varit så stor som artikeln säger, men jag har klarat hyran i både oktober och november. Denna månad riskerade jag att inte göra det dock, men så fick jag hjälp av en hel drös med privatpersoner.

Jag tror att det inte är politiker som i första hand behöver göra förändringar - det har vi ju alla bett om i årtionden, det är handläggarna och deras chefer, de som jobbar med sånt här, som måste börja protestera. Så länge de som faktiskt utför arbetet och tar besluten i de enskilda fallen aktivt och villigt fortsätter att göra det, så kommer ingen förändring att ske.

Svar: Men är det inte politikerna som sätter regelverket som handläggarna ska följa och då är det ju i slutändan politikernas ansvar. Eller har jag fel? Sen kan jag tycka att det behövs mer hjärta hos de som beviljar/omprövar sjukskrivningar.
Hanna

3 Mösstanten:

skriven

Jag tror att handläggarna har en mycket svår situation idag. Visst finns det dåliga människor på alla arbetsplatser men som jag uppfattar det är det många handläggare som går in i väggen på grund av omöjlig arbetssituation. Det måste kännas hopplöst när man har ett jobb där man ska ta hand om människor och inte får möjlighet att göra det. När barn finns inblandade måste något göras!

Svar: Det tror jag ocks och det är därför som jag i första hand skriver om politikerna. Det är deras yttersta ansvar att handläggarna har rätt möjligheter att kunna hjälpa de som verkligen behöver hjälpen.
Hanna

4 Amanda:

skriven

Det är så synd att myndigheter inte gör det dom ska men då är det bra att det finns människor därute som bryr sig och hjälper till :)

Svar: Ja det är tur att det finns snälla människor som vill hjälpa till.
Hanna

Kommentera här: