Oj vad fort hösten kom nu när det väl vände från den hetta vi har haft mer eller mindre sedan i maj. Idag är det bara 15 grader ute och värmen och sommaren känns helt plötsligt väldigt långt borta. Som ett avlägset men fint minne. Sommaren 2018 lär nog aldrig glömmas med de heta dagarna och varma nätter när jag knappt kunde sova utan en kall handduk över mig.

Jag fick ett städryck i morse och röjde i Samuels rum efter att han gått iväg till tåget, fyllde diskmaskinen och städade i ordning bland skorna i hallen. När det var klart så kom Rickard vältajmat hem från nattjobbet och vi åt frukost tillsammans. Förmiddagen har spenderats med näsan i min bok "arvet efter dig", fortsättningen på "livet efter dig". Den är nu utläst och jag funderar över om jag ska förlora mig i fler böcker eller om jag ska göra lite annat. I början av året skrev jag att jag ville satsa mer på blogg och instagram. Istället har det blivit precis tvärtom. Bloggen uppdateras inte varje dag och instagram kanske två/tre inlägg i veckan. Alldeles för lite egentligen och alldeles för tråkigt. Det är inte så att jag tröttnat, det är bara andra saker som hela tiden pockar på uppmärksamheten. Sen är det också så omständigt att filma till bloggen och till Instagram. I vardagsrummet är det alltid mängder med lego (eller andra leksaker) som Alex och Ida dragit in. Det blir ett helt projekt att försöka filma då när jag först måste börja med att röja undan grejer. Jag måste fundera lite hur jag ska göra. Sociala medier är fortfarande viktigt för mig och det är där jag har möjligheten att nå ut med pilates.

Igår jobbade jag extra på en annan avdelning på jobbet och vid lunch kommer gruppchefen och berättar att chefen vill prata lite med mig. Jag reagerar som de flesta andra... Börjar bita på naglarna i huvudet och tänker direkt vad har jag nu gjort..... Det börjar iallafall med att chefen börjar berömma mig och berätta om hur hon uppfattar mig som undersköterska. Sedan släpper hon bomben, att hon vill att jag ska byta våning. Med min specialistkunskap inom palliativ vård och avancerad omvårdnad är jag egentligen på fel våning. De är lite för pigga på den avdelning där jag jobbar. Jag kände mig överväldigad över förtroendet de ville ge mig och tackade ja till att byta våning. Med start från och med nästa vecka. Det jag ångrar i samtalet var att jag inte bad om löneförhöjning, ett mer passande läge hade jag nog inte för att förhandla om lönen.