Jag var sugen på att springa fort idag på bana och tvåhundra meter kändes som en bra idé. Det såg inte ut att blåsa så farligt här hemma men på banan där inga hus stoppade upp vinden blåste det rejält. När det friskade i kändes det nästan som att jag skulle blåsa iväg. Jag värmde upp två varv och funderade över vilken tid som kändes rimlig att springa på i den härliga vinden.... Jag landade i en tid som kändes mitt emellan det som jag ville springa som bäst och respektive den tid jag sprang på senast jag sprang just det här passet. Mellan varje intervall gick jag 100 meter. Idag när det var så blåsigt och dant hade jag egentligen behövt en lite längre vila. Efter åtta tvåhundringar kände jag mig nöjd, trött och flåsig vilket var huvudsyftet med passet. Rickard sprang samma typ av intervaller men i sitt tempo så när vi båda var klara blev det en härlig lunch på Max. Jag gillar verkligen deras hamburgare med sallad och bönor till istället för pommes frites och bröd. Känns fräscht och gott.