Det där med besökare

Det är svårt att bygga upp en trogen läsarskara. Det kräver tid, engagemang och så måste man synas överallt. Syns man inte så finns man inte. Vill man kommentera hos andra med annat än "Fin blogg, allt bra?" så tar det väldigt mycket tid. (Som mest troligt ändå raderas eftersom ingen gillar spam. Inte jag heller, jag godkänner knappt svarskommentarer då jag tycker det är så opersonligt. Det stör mig att man inte vill lägga någon minut extra för att skriva en kommentar som är väsentlig för inlägget.) Jag vågar påstå att min blogg är ganska unik just med mitt fokus på pilates. Det finns inte särskilt många bloggar som handlar om just det. När jag googlar bloggar om pilates så kommer det upp inlägg som handlar om personer som testat pilates, inte specifika pilatesbloggar. Men om jag fortsätter kanske intresset för pilates snart ökar.  
PS. Nej bilden är inte särskilt relaterad till inlägget men jag gillar den. En bild från i somras på väg hem från jobbet. DS.
1 Felicia:

skriven

Håller med, verkligen.

2 blommaiasfalt.blogg.se:

skriven

Håller med dig, det är svårt att nå ut i blogg värden. Vi kanske borde gästa varandra mer?😊 Kram Lisali

Svar: Absolut, det tycker jag. Kram :-)
Hanna

3 Bea:

skriven

Kan inte annat än hålla med dig. Men jag tror på din inriktning - pilates. Att nischa in sig kan vara en smart grej, även om det tar tid att bygga upp den där kretsen.
Så keep up the good work, så hoppas vi att din blogg når ut och får folk intresserade för pilates. Jag personligen har aldrig testat, det har lixom inte blivit något mer än att jag läst ordet "pilates"... men nu blev jag i alla fall intresserad när jag tittade in här och ska kolla lite mer vad pilates innebär :)
Vem vet? Det kanske ÄR något för mig ändå ;)
Ha en fin dag

4 Sabina:

skriven

Förstår precis hur du menar. De flesta som kommenterar min blogg tittar på bilderna bara och kommenterar nånting snabbt för att jag ska besöka dem. Tråkigt.

Svar: Ja, visst är det tråkigt! Det blir så genomskinligt att det bara är i det syftet.
Hanna

Kommentera här: