Rosenkällaloppet 2017

Hur blev det då med kvällens lopp?  Maxa eller inte maxa? Milen eller femman? Svåra frågor för en löpartokig tjej. Till slut föll valet på femman (som inte är en femma utan snarare 5,5). Det kändes smartast med tanke på lördagens extremt viktiga match. Jag och Rickard åkte till startplatsen tillsammans och efteranmälde oss. Vi värmde upp (läs han sprang i sitt tempo och jag mest lufsade = stod still) och snart var det dags att ställa upp i startfållan. Starten var satt till klockan sju men helt utan förvarning ljöd ett startskott två minuter innan det var dags. Alla blev något överrumplade. Jag hamnade långt bak och det var smalt i spåret och frustrationen växte. Jag ville bara komma om och sträcka ut i mitt tempp.
Rosamönstrade brallor ikväll.
Till slut kunde jag börja springa om  löpare och vilken härlig känsla det är. Benen gick liksom av sig själv och jag behövde inte tänka så mcket. Men det är betydligt jobbigare att maxa en femma än att göra det på ett längre lopp. På en femma är det full fart från början till slut medan på ett längre lopp kan man kosta på sig att ta det lite lugnare då och då.
Rosenkällaloppet var det absolut första loppet jag sprang någonsin. Det var i april 2010. Både då som ikväll vann Rickard hela loppet. Minns att jag då sprang loppet på ungefär 38 minuter och i år sprangs det på 31 minuter. Nöjd tjej!
1 birgitmaria:

skriven

Bra gjort!!

Svar: Tack! :-)
Hanna

2 Karin:

skriven

Så härligt! 5 km är alltid bättre än inget ;) Heja heja!

Svar: Det var verkligen härligt. Älskar miljön där vi sprang. Så vackert!
Hanna

3 hopihopi:

skriven

Kul med lopp igen! Jag längtar också att få springa lopp igen, känna pirret i magen och förväntningen

Kommentera här: