En tänkvärd text

Jag snubblade över den här texten i Isabellas kommentarsfält och kände att jag vill dela den vidare. Jag vet inte var den kommer från i från början eller om den är sann men det är en riktigt bra text.
"Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.
Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret.
Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.
Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!
1 Mirre - Sweetwords:

skriven

Tumme upp på det

Svar: Kul att du gillar texten!
Hanna

2 EVELINA:

skriven

Otroligt bra och tänkvärd text, tack för den!

Svar: Visst är den bra. Jag fastnade för den direkt.
Hanna

3 Caroline:

skriven

Så himla bra! Tack för den Hanna <3

4 Anonym:

skriven

Såå otroligt sant det personen från seminariet sa. Men ack så svårt det är efter flera år. Jag har alltid varit kär i min man, 10 år men 7 år som gifta och 10 som ett par satte oss på prövning det här året. tröttheten av småbarnsåren och utmattningen har satt sina spår, likaså rutinerna och vardagen, det gör att man tröttnar, vill förnya och söker förändring. Men det är inget man inte kan göra tillsammans. Det är som mannen från seminariet sa, det handlar om att ta beslutet att göra det tillsammans...

Jag hoppar att allt är bra med Isabella. Med tanke på det hon skriver och har skrivit förut så bådar det inte gott men oavsett vad så ska man inte dra till med egna slutsatser för snabbt utan vi får se helt enkelt. Bra inlägg. :D

5 Sussi - Livet i söder!:

skriven

Tänkvärt men tror inte att det alltid fungerar så, beror ju helt på VAD i förhållandet/äktenskapet det är som inte är bra. Allt går nog inte att lära sig att älska eller jobba sig igenom.

Kommentera här: