På ditvägen. Här hade Alex nästan precis vaknat. Jag ser lite gravid ut på bilden men det är ingen bulle i ugnen. 


Också på hemvägen. Glömde alldeles bort solskydd så jag är lite röd.


 
På hemvägen. Det kändes skönt att det "bara" var 15 kilometer kvar här.


Igår var vi ute på en långpromenad. Vi startade i Bergs slussar, nere vid Båthamnen runt elva. Då var det molningt och mycket blåsigt. Motvind hade vi. Eftersom att Alexander somnade i bilen så lät vi honom sova och passade på att få kilometer bakom oss. Gick i ett ganska bra tempo. Båtar och cyklister svischade förbi oss.
Vi kom fram till Borensberg halv fyra. Det tog lång tid. Man tänker inte på hur mycket längre tid allt tar när man går. Vi joggade lite här och där också. Måste sett kul ut: tubklänning, leggings och löpskor + springandes. :-)

Iallafall så blev det en pizza i Borensberg. Mycket gott var det efter den långa promenaden. Vi stannade heller ingenting och fikade förutom det som jag stannade för att fota. Halv fem påbörjade vi den långa vandringen hemåt. Det var strålande solsken och inte ett moln på himlen. De första kilometrarna gick vi i ett bra tempo. Men vi var bra trötta vid skylten där det stod 8 kilometer kvar och det gick riktigt långsamt. Halv tio var vi vid bilen. Då hade jag så ont i mina fötter och benen ska vi inte tala om.

Det var skönt att ibland springa lite. Jag hade förvånansvärt lätta ben. Det var en annan rörelse som kändes ljuvlig i jämförelse med att gå. Vet ni, att springa en mil kommer inte att kännas långt i jämförelse med denna promenad som tog tio timmar tur och retur. 43 kilometer blev det. Det känns ingenting i benen men den värsta träningsvärken kommer nog imorgon.