Födelsedag
Idag fyller lille A 1 år. Så det blir god mat senare samt presenter. Mormor och morfar kommer hit. Tänk att det är ett år sen vi åkte in till förlossningen med värkar. Det lilla knytet har blivit stort. Åldersmässigt ingen bebis längre men han kommer allt vara min lille bebis ett tag till.
Förlossningen blev jobbig. Inget blev som jag tänkt mig. Jag var hemma så länge så jag hann inte få någon bedövning. Inte den jag tänkt mig från början iallafall. Jag hade hunnit få en bäckenbottenbedövning men av någon anledning så ville barnmorskan inte ge mig den. Så det var tufft, jag hade bara lustgas och i slutskedet så är det riktigt jobbigt. Jag var rädd och hade inget stöd från barnmorskan. Jag har lite dåliga minnen från förlossningen just eftersom personkemin mellan mig och bm inte fungerade. Jag vill ha fler barn men vette katten om jag vill föda igen. Kejsarsnitt skrämmer mig ändå mer, tänk att skära upp magen. Hjälp säger jag bara.
Men nu ska jag inte tänka mer på det utan njuta av det barn som kom (samt S).
Förstår ditt dilemma. Att det finns en personkemi mellan den födande kvinnan och Bm är sååå viktigt. Och man funderar ju på om BM kände av att det "inte stämde" och om hon isf kände att hon ändå gjorde ett bra jobb. Jag har jobbat som uska på förlossningen o jag känner själv att jag verkligen skulle göra allt för att patienten skulle känna sig avslappnad. Klarar man inte det kanske man inte är rätt person för jobbet eller oxå kanske hon har jobbat för länge!!
Jag har oxå en son som nyss fyllt 1 år!
Önskar dig all lycka med allt i livet!!
Mvh P
